Aftonbladet – 19 november 1872, sida 2

ufvudsak komme att mellan mötestidernafat gå både stammens, beväringens och de lsic ppväxunde ynglingarnes målskjutningsöf-på ingar. Härigenom, i förening med ett vällka rdnadt folkskoleväsen, som icke stannade m i halfva vägen, utan fullföljdes på lämpli-ne aste sätt fram emot myndighetsåldern, so kulle hos hela folket väckas äfven de mi-lde tära dygder, som tillhöra en sann och kraftni all medborgerlighet. sk Men för att stamtruppen skulle kunna lvi ppfylla alla dessa fordringar, måste denlor omma att bestå af i alla hänseenden fulllå odt folk och hafva erbällit en fullständig S bilitärisk utbildning. Då uppstår frågan: lat an man hoppas, att för den aflöning, som la! f staten sälunda kunde bestås i föreningm ned förmånen af fast bostad, kunna erhålla tt tillräckligt antal fullt passande rekryter? m Järpå kan svaras: det kommer an på hvaå ti nan vill betala för den förmånen, att sjelflu lippa vara soldat i fredstid. Men äfvenk itan att denna aflöning behöfver blifva öf-m rerdrifven, kan utan tvifvel fullgodt folk l2 ör densamma erhållas. a Visserligen hade man icke att påräkna ä le förmögnaste bondsönerna, ty desse skulle ju väl ännu länge hålla sig för goda att tjenalt zronan, icke besinnande att kronan här be-lt lyder detsamma som fäderneslandet, men de ln rikaste hafva aldrig varit de bästa solda s terna, och då folkskolan gör sin skyldighet, d e 0 f n Ss d i r f S I 1 l 1 f 1 1 så blifva vett och kunskaper lika stora hos den fattige som hos den rike, och den förre hänger vanligen mindre fast vid denna verllens goda. Han kan bättre försaka, han kan med gladare hjerta våga sitt lif, han lyder vanligen lättare, och han har mer att vinna zenom ådagalagd duglighet och godt uppfö ji rande. Han är till och med ofta tillgäng ligare för en högre och ädlare btämning. Det är endast de, hvilka i egentlig mening kunna kalias nödens barn, som i alla hänseenden blifva för klena soldatämnen, Men denna klass är ju icke så stor, och med stigande välmåga skall den väl snarare mingkas än ökas. Den fullständiga militäriska utbildning, som af stamsoldaten måste fordras — ty här 1! kan man icke nöja sig med något minimum : — kan icke vinnas på kort tid, ty den bör, 1 om den skall blifva tillfredsställande, vara ll: lika solid som omfattande, och den behöfver j derföre att få mogna. Utbildningen i läger, : huru vigtig den är för erhållande af verk-: liga fälttrupper — och det förstå vi här il landet bättre än man gör i de fleste andra länder — är nu icke ensamt tillfredsställande. Den teoretiska kunskapen måste j jemte den praktiska färdigheten nogare ge-l nomgås, utvidgas och till full användbarhet bearbetas. Detta erfordrar lärosalar och exercishug, och då garnisonstjenstgöring för soldatens fullständiga utbildning äfven är af mycken vigt, så mäste detta försiggå i någon garnisonsort, och då helst i en sädan, der någon allmännare lefnadserfarenhet med åtföljande hyfsning äfven står till buds. Här är nu den väl ordnade kasernen, med sin äfven i de minsta delar fnllt bestämda ordning, follkomligt både lämplig och nödvändig, och så länge rekryten har något nytt att lära, känner han kasernlifvet och garnisonstjenstgöringen ingalunda tryckande och besvärlig, det är först när detta upphör, som detta lefnadssätt, särdeles för de verksammare lynnena — och sådane bör soldater i allmänhet vara — kan blifva så tryckande och odrägligt, att det efter hand föranleder håglöshet, dryckenskap och excesser af kvarjehanda slag. Det torde derföre bli regel, att i allmänhet icke hålla inne i garnigonstjenst mera folk, än som kan erhålla full sysselsättning, och vi tro att detta hos oss alltmera gör sig gällande ). Vaktgöringen och hvad man egentligen kan kalla tjensten bör naturligtvis af den blifvande stamsoldaten, infauterirekryten, till full noggrannhet inhemtas, men detta blifver icke hufvadsaken, utan denna måste ligga i hans fullständiga utbildning till fältsoldat, så att han, då han utgår ur denna skola, blifver användbar såsom ledare för de i sina militära åligganden mindre säkre beväringsmännen, d, v. s, att han då bör innehafva den militära bildningsgrad, som gör honom skicklig till gruppförare och till och med till sjelfständig patrullförare; han skall med ett ord vara sådan, att han, om så be höfves, kan användas i lägsta befälsgraden. Då först är han att anse såsom en fallstänpdig stamsoldat, och då kan ban i den mån han dertill gör eig värdig vinna befordran. På mindre tid än ett år kan hans fullständiga utbildning icke vinnas, men på denna tid bör, med antagande af någon föregående bildning i denna riktning, det föresatta målet med träget arbete kunna uppnås. Visserligen åtnöjer man sig i Preussen icke lagligen med mindre än 3 år, ehuruväl denna tid icke fullt uttages, men denna förlängda tjenstgöring har särskilda orsaker och bland andra den, att, med den preussiska organisationen och med t. ex. ettårig tjenstetid i garnisonen, armån under fredstid skulle komma att bestå uteslutande af befäl och rekryter, en anordning, som sannerligen icke vore af militäriskt värde. I Det är nemligen den fleråriga sammanvaron mellan befäl och manskap, som egentligen bildar trupp, då man dermed förstår en större eller mindre krigsstyrka, der icke Tblott de materiella och intellektuella, utan lälven de för striden ännu vigtigare morali ska krafterna fått ntveckla sig och göra sig gällande, Fn samling stridsmän — dessa I må individuelt vara huru utmärkta som Thelst — som icke tillräckligt känna hvarlandra, bilda icke någon trupp, annat än för ögat; det vill tid och mognad till för ) Den nödiga vakttjensten kan ju genom periodvis återkommande garnisonskommenderingar bestridas. Dessa kunna då äfven blifva af