Aftonbladet – 14 november 1872, sida 2

sade Parker, Aldrig har min tjenst synts nig så tung som nu, alltsedan jag tillträdt lensamma, Edra ord bekräfta mina misstankar, sade nrs Bradstgck. Ni har kommit för att bortöra mig. Här har gjorts en angifyelse smot mig. Så är det, sade Parker; det är bäst vet säga sanningen rent ut, Ingen skall ro er vara skyldig, jag gör det inte och ag är nästan säker på attsequiren sjelf inte eller gör det; men pligten går framför allt ;ch man får ej tveka vid att göra den. Jag borde varit beredd härpå, sade mrs Bradstock; jag hotades härmed redan för några dagar sedan.z Af den der lilla bofyven med glasögonen, san jag tro, sade Parker; det är nog han som har gjort det. Han hyste väl något roll emot er, gissar jag. Och hvart skall ni föra mig, mr Par(er ? Hu 2Jag måste taga er med mig — det är stt svårt ord att utsäga, men det kan inte jelpas — jag måste föra er till Badmins läkte. Mrs Bradstock sänkte sitt hufvud och ennes ansigte öfvergjöts af en brännande odnad af blygsel och smärta, Och hvem skall taga vård om min lilla vo8se? — om detta hem? frågade hon, Derom yet jag intet, svarade Parker; squiren yttrade ingenting om den saken. Tvad gossen. angår, skulle jag hiertans serna tagit honom hem till mig; rien ger i, mrs Bradstock, fastän min hustru nog i runden är en god qvinna, kan Jynnet vara itet svårt och hon kan ha sina infall. Jag ror gj att hon skulle tycka riktigt om det.z ra hvad skall det blifva af mitt barn!s ipprepade den stackars modren ångestfullt,