Aftonbladet – 14 november 1872, sida 2

vals förödmjukelse; sedan han ätit middag, gaf han tillkänna att han nödgades fara in till Badmin i affärer, spände sin lilla trinda och väl ryktade Brunte för chäskärran och körde först upp till södra parkgrinden, Han hade hela tiden varit vid godt mod, men då han öppnade gårdsgrinden och såg mrs Bradstock framför förstuqvisten leka med sin lille gosse, svek honom modet och han mumlade för sig sjelf: Hur jag skall komma mig för härmed, det är mera, än hvad jag kan begripa. Då ville jag mycket hellre, att det hade varit krypskyttar i fråga; — ja, om det också varit Ben Pryor sjelf, och han är inte god att taga ett nappatag med. Hellre, långt hellre ville jag att det varit han, än denna qvinna. Mrs Bradstock såg upp vid ljudet af fotsteg som närmade sig och dä hon fann hvem det var, helsade hon på honom, vVänligt leende. Mr Parker hade alltid varit hennes synnerliga gunstling och ständigt hade hon ett vänligt ord för honom. God dag, mr Parker, sade hon, Hvad har fört er hit denna eftermiddag ? Nu yppade sig ett gynnsamt tillfälle för Parker. ö Ett rätt ledsamt ärende, mrs Bradstock, sad han. Jag... jag har kommit hitemedan... ni vet kanske att jag är byns rättstjenare? tillade han tvärt; Ja, än sedan, mr Parker? inföll mrs Bradstock leende; jag förmodar att ni väl inte... Barmhertige himmel!sade hon, hastigt afbrytande , sin mening och tillade brådskande, vid minnet af sitt samtal med Pentweazle: Jag kan ana anledningen till ert besök nu. AS Det skulle -bespara al ae Er eng LJ plåga, i fall ni det kunde, mrs am: