Aftonbladet – 13 november 1872, sida 2

henne någon rekommendation. Hvarför hon, framför alla andra trakteri England, skulle välja denna, dertill ser jag ej den ringaste anledning; tvärtom synes det mig helt beBynnerligt. Men, goda morbror, hon kom hit just af det skäl att orten låg så afsides och att menniskorna inte kände hennes sorgliga förhållanden, sade Ellen. Jag kan inteinse, stt häri ligger något underligt, då hon dessutom blef emottagen af sin halfbror. Ja, ty du vill inte se det, mitt barn, sade den gamle mannen vänligt leende. Må så vara! kanske är det så, sade den unga flickan med litlig och bestämd röst; sjag ämnar inte godkänna någon beskyllning som skulle kunna rubba min tillit till mrs Bradstock. Hela denna anklagelse anser jag vara fullkomligt orimlig och jag hetviflar inte alls att vi ganska snart skulle bli i stånd att fritaga henne derifrån samt bevisa hennes rätt till att återfå den plats won här haft. Jag vill af hela mitt hjerta hoppas det: samma, sade den gamle squiren; ingen cunde bli gladare deröfver, än jag. Det rar ytterst obehagligt att den der persenen agt skulle komma till mig med angifvelsen, 1å han hade Vyvyan, Trevenna eller Polerrow-så nära tillhands. Hvem var han ? fråga Ellen, Han heter Pen — Pen någonting, ett vögst ovanligt namn; jag kan verkligen nte påminna mig det, svarade mr Wonersley. Då jag först såg honom för nåra dagar sedan, presenterade han sig som nstäld i telegrafbolagets tjenst. Jag beöfver knappt tillägga att han då inte alls vidrörde detta ämne; hade han det gjort, skulle jag nog sagt dig det. Jag förmodar ni är. tvungen att villfara