Aftonbladet – 13 november 1872, sida 2

1 kunna antagas e Med BKa a Bas, ehura dot pår tåendet att Ryssland skulle na wu... ensamma säkerligen måste anses som en fverdrift. Men svårt är det att förstå, varäti de reformsträfvanden bestödo, till vilka engelska sändebudet Elliot lyckön:kade Mahmud Pascha. Hans röforitisträf: anden inskränkte sig i sjelfva verket der: ill, att han utnämnde trenne kristne till nderstatssekreterare. För ett par månaer sedan störtades Mahmud Pascha, och Midbat Pascha utnämndes till storvisir. Jeane avsågs för en lojal, för reformer jenägen statsman; Man räknade honom i Constantinopel mer eller ihindre till dö resterländska gruppen. Såsom guvernör Poltscha hade han visat mycken energi och sågs för en särdeles duglig embetsman, dang utnämnande väckte stora förhoppninsar inom landet. Äfven de utländska kar vinetten, i synnerhet de mot Turkiet vänskapligt sinnade, voro belåtna. Då den af len nye storvisiren till utrikesminister uträmnde Dschemil pascha, förut turkiskt sändebud i Paris, på öfverresan till Konstantinopel passerade Wien och hade före: träde för kejsar Frans Joseph, uttalade Jenne sin tillfredsställelse öfver ombytet af storvisir och sin förhoppning om att regeringen i Konstantinopel nu skulle få mera stabilitet. Dschemil paschas bana såsom utrikesminister blef ej långvarig. Han dog plötsligen under den resa han företagit till Livadien för att mottaga kejsar Alexander. Då hans efterträdare Khalil ankom till Konstantinopel, förefann han der en kabiBettskris, Midhat pascha Hade icke fått läng tid för utvecklandet af sin reformatoriska verksamhet. Telegrafen tillkännagaf för det förvånade utlandet att f. d krigsministern Ruschdi pascha, en redan ålderstigen och något svag men aktad man, blifvit atnämnd till storvisir. Han anses vara välvilligt sinnad mot de kristne och benägen för moderata reformer och är personligen väl anskrifven hos sultanen; men ingen tror, att han länge skall kunna bibehålla sig såsom storvisir. Hvad man har att vänta sig för framtiden är nu alldeles oberäkneligt. Wientidningen Presse berättar, att tre stormakter, hvilkas namn hon dock icke nämner, skola hafva tillstält turkiska regeringen identiska noter angående det fälttåg, som khediven företagit mot Abyssinien. Dessa makter lära emellertid från Konstantinopel ha erhållit det svaret, att man icke erhållit något officielt meddelande angående några fiendtligheter mellan Egypten och Abyssinien, Neue freie Presse pästör, att vicekonungen otvifvelaktigt har för afsigt att eröfra sistnämnda land; men tillägger att han icke ännu meddelat sig åt Porten angående sina planer, så att denna icke kunnat afgifva något svar på de förfrågningar, som gjorts af åtskilliga utländska makters re: presentanter. I sjelfva verket lära emellertid icke turkarne ha något emot att få det stora och bördiga Abyssinien förenadt med det ottomanska väldet och de hafvaicke för afsigt ätt lägga några hinder i vägen för den egyptiska expeditionen. Det är för öfrigt mycket sannolikt, att vicekonungen unger sitt senaste besök i Konstantinopel redan i allmänhet meddelat-sultanen sid plan och att han med allt lugn kan verkställa sina eröfringsplanser.