Aftonbladet – 13 november 1872, sida 2

sn att föra publiken bakom ljuset med at-de sende på tvetydiga företag; börsspelet, at varnti statön sjelf deltager, drifves öfver!de lla gränser och falska balanser offentlig-öfs öras, På senare tiden har det tyska par-hv iet, de författningstrognä, sökt att bedraga liv ubliken med afseende på de gods, som det sk öpte i Böhmen, för att förfalska valen; detlva ed härigenom en förlust på flere millioner, til om det nu söker betäcka genom att få aktie-1 an olag att öfvertaga godsen till orimliga priser, rän senare tiden framhåller Unsere Zeit) M nnu tre tilldragelser, som vitna om i hvil-ÅD cen hög grad korruptionen gripit omkringbe ig i Österrike, och hvilka i synnerhet ärol K vetecknande derför, att de förekommit ilve lika kretsar af samhället. Den allmännal T rärnepligten betraktas ofta som en börda. lar rån hvilken man till hvarje pris måste befria I H sig, och det enklaste medlet härtill är attlgs nuta utskrifningskommissarierne. Detta be-lbi stickningssystem var fillständigt organise Isk radt i Galizien, och man gick tillväga pålde let sättet, att i stället för värnepligtigaln: versoner, som voro duglige till krigstjenst, lg: nstuckos andra, som voro kasserade. Dessalsgt missbriäk bedrefvos efter hand så uppenbart, l tr stt man kom underfund med dem i Wien.ja och nu tillgrep man ett medel, som var ilsgt högsta grad förkastligt. Krigsministeriet ri satte sig i förbindelse med en jude vid namns Nuchim Karmelin och köpte honom till attla uppträda såsom agent provocateur för att)p få alla trådarne i sin hand och sedan upp-1 träda inför domstol såsom vitne. KarmelinTr hade sjelf förut på allvar bedrifvit sammalx slags affärer, 1 hvilka han nu skulle låtsas! rn taga del, och just derför funno honom delt militära myndigheterna särdeles lämplig tilllr det värf de anförtrodde honom. Utom ettar-If vode af 200 gulden i månaden kostade hanl, ministeriet 7000 gulden, som det måste ställa lp i kaution vid Jandsrätten i Wien för attl han, som var anklagad för bedrägeri, skulle, kunna komma på fri fot. För öfrigt mot f svarade han fullkomligt de förhoppningar,l, regeringen gjort sig om honom, och bragte t så många skandaler i ljuset, att hon fickj. mer än nog af dem. Den andra händelsen, egde råm i Wien. Agenten för ett fransktl, bolag för uppförandet af saluhallar, hr Pontonnier, har upplyst, att en medlem af borgarrepresentationen, dr Georg Schmidt. erbjudit bolaget sin egen och sju andra bor-l4 garrepresentanters röster för en summa afli 200.060 francs. Den tredje affären rör Lem-11 berg-Czernowitz-jernvägen, på hvilken rege-å1 ringen nyligen lagt beslag, Baron vonli Ofenheim, som nedlagt sin direktörspost,: skall i hög grad ha riktat sig vid handhaf-. vandet af denna banas affärer. Det var er-1:; kehertig Albrecht som, genom att direkt vända sig till kejsaren, föranledde att regeringen ändtligen vidtog åtgärder mot dettal: ofog. Handelsministern fordrade, att de höga arvodena till direktören och hans närmaste underordnade skulle innehållas, eme dan staten, som lemnar betydliga bidrag till banan, är intresserad i att hennes affärer skötas ordentligt. Ofenheim, som är en af Wiens förste millionärer, uttalade sig i de starkaste ordalag mot handelsministerns åtgärd; men pressen tog ministerns parti, och direktören, hvilkens förvaltning kostat folket många millioner, fann sig nu ändtligen nödsakad att afgå. De senaste med en kort mellantid på hvarandra följande ministerombytena i Turkiet ha åter vändt uppmärksamheten på för: hällandena i detta rike. Sedan Parisfreden år 1856 företer Turkiet detsällsamma skå despelet af en mängd ansatser till reformer, hvilka ofta varit allvarsamt menade och fullföljts med energi, men i det stora hela gifvit mycket ofullständiga resultat. Fuad Pascha och efter honom Ali Pascha menade säkerligt ärligt med sina ansträngningar för en regeneration af det af dem styrda landet. Desse båda statsmän hade europeisk bildning, höllo sig temligen oberoende af de vid orientaliska hof vanliga intrigerna och förstodo att göra sin vilja gällande hos sultanen, om än denne stundom endast motvilligt gaf efter för honom. Ett visst framåtskridande var under det förra årtiondet omisskänneligt, och om det också stannade under hvad man hoppats, var det likväl en början, som lät vänta det bästa för framtiden. Med Ali Paschas död år 1871 inträdde en betydande och alls icke lycklig förändring. Sultanen ville nu börja regera på egen hand. Han yttrade kort derefter till en diplomat, att han nu fattat smak för ätt regera och att detta icke var så svårt; man behöfde blott utnämna miniIstrar och åter afskeda dem ill dess man funnit den rätte; detta vore hela konsten. Sedan dess har det icke heller varit någon brist på ministerombyten i Konstantinopel. Efter Ali Paschas bortgång blef marinministern Mahmud Pascha storvisir. Denne, som förut varit en hängifven anhängare af Ali, gjorde nu till sin uppgift att förstöra Tallt det, som hans företrädare, trots outsägliga hinder, uppbygt. En stor mängd högre lembetsmän afskedades utan vidare och förvisades. Inom två är omintetgjorde Mahmud Pascha allt det, hvarpå Fuad och Ali lunder en följd af år mödosamt arbetet. Emellertid gjorde han sjelf anspråk på att I vara en reformator och framträdde såsom sådan med förslag af den sällsammaste beskafferhet. Man erinrar sig ännu, huru han uppfann en ny kalender med månader af I fyratio dagar, hvilken bland annat skulle ha Iden fördelen att minska statens utgifter för embetsmännens underhåll, emedan desses laflöning beräknades efter månad och icke skulle blifva större för den nya fyratio dalgars månaden än för den gamla. Att den -foreda inom administrationen, som blef en följd af Mahmuds åtgärder, och som icke I kunde undgå att ofördelaktigt inverka på Turkiets yttre maktställning, icke kom så AN So oc Fa