Aftonbladet – 13 november 1872, sida 2

qvinna som alltiid uppfört sig väl och värdigt, — som ständigt bevisadt sig vara så tacksam för de små bevis af välvilja, som vi gifvit henne, skulle kunnat deltaga i det brott, hvarför hon blifvit anklagad? Stöld, — det är ju rent af orimligt! sade den unga flickan med ett uttryck af förakt. Och huru har stölden tillgått? Genom inbrott, eller har hon plundrat en resande på öppen landsväg ? Ingendera delen, min lilla Ellen, svarade mr Womersley leende. Anklagelsen lyder ej på ett sådant djerft tillgrepp. Jag beundrar verkligen din energi, mitt kära barn, men betraktar jag saken med epartisk blick, så kan jag inte neka till att den angifvelse, som blifvit gjort emot denna olyckliga qvinna, ingalunda kan anses obefogad. Jag menar härmed att det vore ganska möjligt att hon gjort sig saker till det brott som påbördas henne. Men hurudant är då förhållandet, morbror? Var af den godheten att meddela mig alla detaljer deraf; jag är i högsta grad nyfiken att få höra dem. Saken förhåller sig så, sade mr Womersley lugn, såttmrs Bradstock,som jag redan sagt, blifvit anklagad för stöld, — ej för att i egen person ha stulit eller att ha upp gjort planen derför, men för att vara delaktig deruti. Och hela historien, sådan den blifvit mig meddelad af hennes angifvare är följande: — En stor summa i guld som var på väg att öfversändas till London — Hå, bevara mig! afbröt han sjelf hvad han ämnat säga, är det möjligt att det kan vara samma remiss, som vår firma så oroligt afvaktade och hvars uteblifvande vi en tid befarade skulle tvinga oss att inställa våra betalningar? Det ser sannerligen inte alls otroligt ut, Om så skulle vara, har du och jag,