Aftonbladet – 8 november 1872, sida 2

ubliken (hr Thiers) och den radikala reubliken (hr Gambetta). (Allmän munteret.) Det gifves endast ett slags repulik, och hr Thiers, har sjelf sagt om den noderata republiken, att hon alltid slutat ned att blifva blodig eller blifva barn på ytt. Hvad hr Thiers såsom historiker obe: iugadt har förklarat för omöjligt, tyckes nu rara mindre omöjligt för honom, sedan han blifvit president för den provisoriska repuliken, (Munterhetg I förlitande på sitt snille gör han uppror mot sin erfarenhet. Han anser möjligt för sig sjelf hvad han vet vara omöjligt för hvar och en annan, Mina herrar! Vi förstå, att han är betagen af denna illusion; men vi kunna icke dela lensamma, De garantier, vi icke finna hog någon individ, kan endast en institution gif va oss — en institution som betrygga rrege ringen mot all valgär ärelystnad, som bevarar staten för all den oro, hvilken uppstår för hvarje gång en vakans inträffar i regeringen (bifall), som, i det ögonblick då döden skapar ett tomrum, ofördröjligen fyller det blott genom den makt, som ligger i våra fäders gamla utrop: Konungen är död — lefve konungen! (Bifali,) Hertigen af Decazes, som är mindre eldig än Princeteau, höll sig mera till allmänna fraser. Han forårade den genom det parlamentariska initiativet och den ministeriella ansvarigheten garanterade representativa styrelsen och i spetsen för dessa friheter: monarkien — den dag, då Gud vill vara så nådig och öppna för det franska statsskeppet den räddande och skyddande hamnen. Till slut utoc-Latour följande skål: Jag r med de talare. som yttrat sig, a en bekräftelse på vår förening önskar jag af allt mitt hjerta, att den dag snart måtte stunda, då vi gemensamt kunna tömma en skäl för konungen och prinsarne af Frankrikes hus. General Chanzy, hvilken nyligen öfvertagit befälet öfver sjunde armekåren (Tours), har dervid utfärdat en dagorder, hvilken väckt mycket bifall och hvars patriotiska anda jemföres med den at floskler och knektarrogans öfverflödande dagorder, hvarmed general Ducrot nyligen mottog ett militärkommando. Chanzys dagorder lyder: Kallad till den äran att blifva er chef och genom att bilda den sjunde armekåren bipublikens regering gifver armån, räknar jag för at: kunna uppfylla mitt uppdrag. Frankrike, som mäktat motstå de svåra pröfningar, det nyligen undergått, ämnar icke, i förlitande på er tapperhet, afstå från den rang, som det velat eröfra i verlden, utan bestämt åt det, och betrygga sin framtid. Det behöfver härför stora dygder, hvilka utgöra garantierna för stora nationers till varo. Det är I, som skolen gifva nationen ett föredöme i detta hänseende, I hafven, för att kunna göra detta, endast att uppfylla er pligt, sådan edra reglementen och krigsäran föreskrifva den. Denna pligt är lätt, emedan den är bestämd och icke kan diskuteras. Stälda öfver passionerna, bören I förblifva främmande för de ömkliga lidel ser, som splittra och oroa landet. I ären Frankrikes soldater, lugnets skyddsvakt, verktyget för dess ära och storhet. I skolen tjena regeringen med en fullständig sjelfförnekelse, en oinskränkt hängifvenhet; I skolen förblifva den inre ordningens försvarare; och om våra genom det senaste kriget olyckliga men icke vanhedrade vapen hade att göra oss respekterade utåt, är jag viss, att sjunde armekåren, delande sin chefs tillförsigt, skulle rättfärdiga landets förhopp ningar och högt uppbära Frankrikes fana. Ett annat uttalande af general Chanzy har äfven i dessa dagar väckt ett ganska stort uppseende i Frankrike, I sin egenskap af chef för venstra centern har han nemligen i Svir offentliggjort en förklaring af följande lydelse: Man måste komma till något bestämdt resultat, men naturligtvis utan skakningar. Kammaren skall icke kunna taga sig något annat före efter sitt sammanträdande. Det skulle vara omöjligt för densamma att hälla landet i det provisoriska tillståndet. För att vara säker på morgondagen måste man fastställa en viss tid för hr Thiers makt, utnämna en viceI president för republiken eller bestämma, att kammarens president i händelse af ledighet skulle öfvertaga republikens styrelse, bilda en andra kammare, förnya den nu varande med en tredjedel eller en fjerdedel, slutliIgen befästa regeringen på så sätt, att de, som sökte förändra dess form, från den stunJden skulle vara konspiratörer. ) Den franska pressen, som sedan kriget lår 1860 ofta uttalat sig med bitterhet om Englands politik, har på senaste tiden, se I dan underhandlingarna om handelsfördraget ledt till ett gynsamt resuliat, inslagit en försonligare ech vänskapligare ton. De flesta I tidningar i Paris uttala sin tillfredsställelse -löfver att man genom ömsesidiga eftergifter I lyckats afsluta dessa långvariga underhandI lingar om de båda ländernas handelsoch I tullförhållanden och detta på en grundval, I som i det väsentliga anknyter sig till trakItaten af år 1860. Memorial diplomatique I yttrar i en ledande artikel af den 2 dennes: -IDe båda nationerna skola göra mycket väl Ji att gifva sitt bifall till traktaten. Den I skall visserligen icke förena dem närmare i politiskt hänseende; men den skall i nå I gon mån mildra den köld, som herrskar dem I emellan. Den allmänna meningen i Frank: draga till den nya organisation, som re-. på er patriotism, er lydnad och er disciplin : skall fertsätta den stora roll, som försynen