Aftonbladet – 8 november 1872, sida 2

Taga upp måletånyo! skrek Pentweazle. PA hvilken grund skulle jsg annars kunna få Martha Bradstock i fängelse? — Skulle jag kanske anklaga henne såsom delaktig i krutkonspirationen eller för mordet på Thomas å Becket? Nå, men se nu! — bli då inte strax desperat på mig. Säg bara om inte alla genast skola påminna sig att jag också hade min hand med i den leken och börja spana efter mig? Än sedan? Hvar finns ni? Jo, naturligtvis i Hobart-Town, dit ni blef deporterad. Ni har ingen gång uppträdt under ert rätta namn och ert utseende är helt förändradt. Om också fångstyrelsen blifvit underrättad om er rymning, så är det föga troligt att myndigheterna i en så aflägsen landsort som denna, ha reda derpå. Dessutom blir ni fullkomligt dold i London, således långt borta ifrån den plats, der händelsen tilldrar sig. Men om ni fullföljer målet — hvad blir slutet? Om jag fullföljer målet! skrek Niklas Pentweazle, utom sig af otålighet; hur kan jag gå längre än till en viss punkt? Ni vet ganska väl sjelf, att jag inte skulle kunna bevisa att skatten blef nedgräfd der på platsen. Det har endast funnits två personer som varit i stånd till att bevisa detta: — ni och Bradstock. Bradstock är död och att kalla er, Joseph Grogram inför rätta, kan kd komma i fråga; — en förrymd fästningsfånge skulle svärligen vara godkänd såsom vitne inför en jury. Hvad jag kan och ämnar göra, är att af mr Womersley förskaffa mig en arresteringsorder på denna qvinna och låta henne inställas till förhör inför honom och de öfriga herrar perukstockar. Det vore otur om jag ej kunde hitta på en historia, tillräckligt trovärdig för att de skola finna sig föranlåtna att hålla henne qvar i fängsligt förvar till nästa tingstermin. Det dröjer länge till dess och under den tiden är det mitt hopp att hon och hennes medbrottslingar skola låta skrämma sig till en uppgörelse med mig,