Aftonbladet – 5 november 1872, sida 3

holmen, Barklind hördes öfver dennå ä sökning; men ehuru han redan förut til husegariö äfstått gätan och icke heller upr gifvit den såsom tillgång t sin konkur: förteg han dessa förhållanden och medga der sökta inteckningen, som af rådhusrätte: i följd deraf beviljades. Tomten blef derej ter utmätt och utbjuden till försäljning i Stockholms ättktionskammare, Vid auktions tillfället upplästes, bland ardåra handlingar rådhusrättens värderings-instrument, der åberopades en af stadsingeniören utfärda designation, hvaraf upplystes att tomtel blifvit af Handelsoch ekonomikollegium be stämd att lemnas öppen till gata, Dessuton upplästes skriftliga protester åf hussgarne deri spekulanter varnades att köpa den tf bjudna tomten, hvilken, enligt handlingarne icke finge stängas, bebyggas eller på nå got sätt belamras. Men dessa varninga afskräckte dock icke en spekulant, hr F. R Cleve, som synes snarare blifvit deraf äggac att köpa platsen, för hvilken han bjöd icke mindre än 11,000 rår, eller några tusen riks daler öfver värderingssumman. Det var på grund af detta auktions-inrop, som Er Cleve nu ville sätta sig i besittning af den utaf honor inköpta gatan och för sådant ändamäl instängde densamma. Husegarnesombud fortsatte hog polis kammaren sitt påstående; men hr Cleve, som personligen var tillstädes, svarade att han icke ville nedrifva den uppförda stänggeln; men tills vidare ville tillåta passage genom de å planket anbragta portar, som dock framdeles komma att igenlågas. Hr polismästaren uppsköt frågans afgörande till nästa onsdag samt anbefalde traktens poliskommissarie att under tiden undersöka om och i hvad mån det kunde anses för lyresgästernas lif och helsa äfven tyrligt att hr Cleve hölle dem innestängda. Då flere dylika gator under senare tider blifvit på enskildas bekostnad utlagda — en följd deraf att någon allmän plan för Stogkholms bebyggande icke finnes och att stadens styrelse oftast motverkar, i stället att understödja nya gators anläggning i obebygda qvarter — tordö det vara förenadt med nödig försigtighet att hyfesgäster i nybygda delar af Stockholm skaffa sig kännedom huruvida gatan eges af staden eller enskild person, som möjligen kan, likakom hr Oleve, instänga dem, derest husgaren. icke vill tiliösa sig gatan eller beala portpenningar. Det skall blifva intressant att erfara hvad nyndigheterna ämna besluta om förenäfda sata, hvilken hittills saknat namn, men af yrannarne nu mera allmänt benämnes Norra levegränden, till skilnad från den gamla Jlevegränden, som är belägen på Söder.