n nya kommunikationsleden eller den del, som lifrån-Lilla Munklägersgatans mynning skulle a i vinkel mot denna gata leda ned till den , nya stranden, anskaffa mark genom att upp säga gasverket från en staden tillhörig jord, remsa, som gasverket sedan flera år tillbaka innehade. Härpå svarade drätselnämnden, r latt det vore styrelsens skyldighet att såväl .lupplåta mark till den nya kommunikationsI leden som vidtaga alla åtgärder för dess ; iplanering och stensättning. Styrelsen nöj-Ides ieke härmed, utan vände sig till stadsfullmäktige och förklarade, att styrelsen all. Itid tänkt sig den ifrågavarande delen af nya Igatan skola läggas på stadens till gasverket lupplåtna mark, samt att utfyllningen i sjön vore erforderlig för bangården och för detta -jändamål så knappt tilltagen, att icke något ideraf kunde undvaras för den nya gatan. I Styrelsen förnyade derför hos stadsfullmäkItige sin hos drätselnämnden framställda belgäran och erbjöd sig att i stället af utfyllningens södra sida upplåta ett jord stycke för nya Kungsholmsbrogatans räta fortsättande ät vester. Beredningsutskottet, som förklarade sig anse, att det af styrelsen i utbyte erbjudia jordstycket skulle redan på grund af äldre bestämmelser öfverlemnas till staden, tillstyrkte bifall till styrelsens begäran på vilkor bland annat, att styrelsen afsade sig alla anspråk på nyssnämnda jordstycke, hölle kommunen skadeslös för den minskning i inkomster eller den ersättning, som blefve en följd af gasverkets afträdande af nyttjanderätten till den för trafikleden afsedda del af stadens till gasverket upplåtna mark, samt på sin bekostnad ordnade och i likhet med Lilla Manklägersgatan stensatte nyssnämnda del af kommunikationsleden. Ärendet återförvisadeg emellertid åf stadsfullmäktige i Oktober. månad förra året, sedan en skrift från gaslysningsbolagets direktion Plifvit nppläst, hvari direktionen bestred bolagets skyldighet, att för i fråga varande ändamål afträda den behöfliga marken. Kort tid förut hade nämnda bolag samt åtskilliga husegare och byresgäster i trakten hos öfverståthöllareembetet yrkat, att den af jernvägen afstängda körbanan i Klarabergsgatan eller åtminstone körbanorna i Mäster Samuelsoch Bryggaregatorna skulle återställas. — Jernvägstrafikstyrelsen, hörd härötver, förklarade i November förra året att dessa framställningar icke kunna bifallas, men att deremot intet hinder borde möta mot att Munklägeregatan från gasverket framdrages i rät linie ungefär så, gott densamma för närvarande är provisionelt utlägd fram till Nya Kungsbolmsbron, med vilkor likväl, dels att gatans plan längs bangårdens vestra sida ungefärligen fram till gasverkets tomt höjes till likhet med bangärdsplanet, och att erforderliga jernvägsspår få framdragas tvärs öfver gatan i dess plan till kajen vid Klara sjö samt dels att rättighet förbehålles jernvägen att i händelse af framtida behof få återtaga det utrymme, som Munklägersgatan sålunda kommer att upptaga, mot det, att körplan i stället lemnas utmed sjön, såsom förut varit afsedt,! Med anledning af detta styrelsens alldeles nya förslag hemställde öfveretåthållareembetet, att drätselnämnden ville för den sålunda i fråga satta gatans framdragning till Nyal: Kaungsholmsbron samt i öfrigt försättande i l behörigt skick, deribland äfven stenläggning och belysning, vidtaga de åtgärder, som kunde ankomma på nämnden. Nämnden har sedermera uppdragit åt stadens ombudsman att utreda stadens rätt att komma i besittning af den till gasverket upplåtna mark. Sedan denna utredning skett, förnyades en äldre, hos bolaget med afseende å behofvet af en strandgata gjord uppsägning af stadens mark, deribland i fråga varande stycke. Bolagets direktion å sin sida förnyade med anledning häraf sitt bestridande af stadens rätt att för ändamålet uppsäga bolaget och angaf de svårigheter, markens afträdande skulle vålla bolaget, men förklarade sig tillika beredvillig att söka med nämnden träffa vänlig öfverenskommelse angående den mark, staden kunde behöfva tör strandgata vid Klara sjö till Gamla Kungsholmsbron. Efter mottagande häraf har nämnden i Juni månad detta år atsett två af sina ledamöter att söka med bolaget träffa vänlig öfverenskommelse i frågan. I afvaktan på utgången häraf hvilar frågan om Munklägersgatans utsträckning. Den, som tager del af hvad sålunda passerat, och lägger märke till jernvägsbyggnadsstyrelsens åtgöranden i frågan, kan svårligen vara sinnad instämma med artikelförfattaren, då han påstår, att derest drätselnämnden vid uppgörelsen om centralstationens anläggning bevakat stadens bästa, hade efter all anledning jernvägsbyggnadsstyrelsen villigt medgifvit Lilla Munklägersgatans behöfliga utvidgande. Tvärtom sy nes det vara alldeles uppenbart, att drätselnämnden väl bevakat stadens bästa och att det först varit trafikstyrelsen, som efter banans öfvertagande kommit under fund dermed, att utfyllningen i Klara sjö, som bygg: nadsstyrelsen ansett till hvarje qvadrattum vara för jernvägens behof erforderlig, är så tilltagen, att den saklöst kan få på midten afskäras af en körväg, Om man dertill erinrar sig de ständiga striderna emellan stadens myndigheter och jernvägsbyggnadsttyrelsen, och huru denna styrelse alltid kämpat emot hvarje från stadens sida uppstäld fordran i gatuoch sjötrafikens intresse, t. ex, lättare kommunikationer under bron öfver Riddarefjärden och under viadukten öfver Kött-torget, att icke tala om det ryktbara tilltaget med de galglika stängslen framför de omsider mot styrelsens bestridande höjda öppningarna å nyss nämnda bro, lärer det icke vara underkastadt något tvifvel, att denna styrelse ingalunda gjort sig förtjent af der goda tanke, artikelförfattaren hyst om henne. Vidare synes, att erbjudandet att upplåta den utlagda körvägen till staden är förenadt med ett sådant vilkor, att det med skälkan ifrågasättas, huruvida stadens myndigheter böra mottaga anbudet. Att nedlägga kostnader på en trafikled, som kan af en främmande myndighet när som helst återtagas, lärer icke vara förenligt med det förutseende och den omtanke, som artikelförfattaren med skäl fordrar hos stadens myndigheNM I LL ss Am mm rt, mum mL imnaAa rt ww NI