Aftonbladet – 5 november 1872, sida 3

lysningar önskligt eller med begreppet on kommunalsjelfstyrelse förenligt, att öfver ståthållareembetet lyssnade till följande upp maning af artikelförfattaren: Deremot sy nes det vara polisens både befogenhet och skyldighet att vid strängaste påföljd Mäggs vederbörande att skyndsamt försätta ofvan berörda vägstycke uti farbart skick samt att förse detsamma med erforderliga lyktor. Alltsammans torde belöpa sig till en utgift af några hundra rår Öfverståthållare: embetets behörighet inskränker sig i sa kens närvarande skick helt enkelt till att blägga trafikstyrelsen att för den allmänna trafiken afstänga den sjelfmant utlagda körvägen, hvilken, så länge den icke blifvit af stadens myndigheter upplåten till gata, icke kan betraktas annorlunda än som en jernvägens tomt; Men det är icke blott kostnadspunkten, som gör och bör göra kommunens myndigheter försigtiga vid fråga om dennakörväg. Det fins en annan omständighet, som är ännu vigtigare, nemligen att, som vi sett. K. M:t förklarat denna nya trafikled skola vara ersättning för de afspärrade Klara Bergs-, Mäster Samuelsoch Bryggaregatorna. I och med detsamma stadens myndigheter taga den allra minsta befattning med ordnandeafden utlagda vägen, kan man vara förvissad derom, latt sådant skall mot dem åberopas såsom lett erkännande, att de nöjas åt hvad K. M:t i denna fråga dekreterat, och att de följaktligen medgifvit dessa gators afspärrJning. Alla försök från stadens sida att få en ändring deri skola då ock misslyckas, ja det är icke osannolikt, att man skall försöka att vända mot kommunen de på denna sgpärrning grundade ersättningsanIspråk, som husegare i trakten varit sinTnade väcka. Drätselnämnden lärer just i dessa dagar hafva vid fråga om vidräkning med jern. vägsbyggnadsstyrelsen angående, utförande, Jat de vilkor, staden uppställt för afträdande af jord till sammanbindningsbanan, beslutit uppmana styrelsen återställa kommuni kationerna i ofvan nämnda tre gator. Det är temligen säkert, att styrelsen vägrar efterkomma denna begäran. DÅ torde knappast någon annan utväg återstå för staden än att härom stämma, dervid domstolarna få pröfva, dels huruvida staten i detta fall fullgjort sitt åtagande att, der gator af jernvägen afskäras, bekosta de anstalter, som för afbrutna kommunikationers återställande blifva behöfliga och lämpligen kunna beredas, dels huruvida vid olika meningar emellan ståtens och kommunens myndigheter angående vilkoren för jords afstående till jernvägen, K. M:t såsom administrativ myndighet bör slita tvisten, eller frågan hänskjutas till expropriationsnämnd. Artikelförfattaren slutar med en i skarpa ordalag affattad förebråelse till våra stadsmyndigheter derför, att de skulle visa en oförsvarlig liknöjdhet för våra gator, hvilka med få undantag befinna sig i ett oefterrättligt tillstånd. Äfven häri lära sakförhållandena ådagalägga ett annat resultat än det, hvartill artikelförfattaren kommit. Under den tid af nära tio år, stadsfullmäktiges verksamhet varat, hafva af de mera betydande trafiklederna följande blifvit belagda med tuktad sten eller makadamisering i körbanorna och tuktad sten eller asfalt i gångbanorna samt hvad de senaste årens arbeten beträffar, huggna rännstenar, i staden inom broarna: Österlånggatan med förlängning till Jerntorgsgatan, sistnämnda gata, öfre delen af Skeppsbron utefter dess hela längd, Köpmangatan, Svartmangatan, Storkyrkobrinken, Trångsund, Riddarhustorget emellan Myntgatan och Riddarholmsbron, denna bro, Mynttorget med fortsättningen till Norrbro, hvarförutan i denna stadsdel en stor del af de smala gatorna och gränderna blifvit i sundhetens intresse försedda med tjenligt beläggningsämne; å Norrmalm: Norrbro, delar af Gustaf Adolfs torg, nedre delen af Fredsgatan, största delen af Drottninggatan, öfre delarna af Stora och Lilla Vattugatorna och af Klara Bergsgatan, Gamla. Kungsholmsbrogatan, Norrtullsgatan till Surbrunnsgatan, en del af Holländaregatan, Beridarebansgatan, Bangränderna, Hamngatan, delar äf Brunkebergstorg, Malmtorgsgatan, Jakobs Kyrkogata, en stor del af Regeringsgatan, en del af Jakobs Bergsgatan, nedre delen af Smålandsgatan, Stora och Lilla Trädgårdsgatorna, en del af Arsenalsgatan samt Nybron; å Ladugårdslandet: delar af Nybrogatan och Storgatan; å Kungsholmen: en del af Handtverkaregatan; samt å Södermalm: Slussgatorna, Brunnsbacken, Södermalmstorg, Stora Badstugatan samt betydliga delar af Götoch Hornsgatorna. Derjemte har å en mängd andra gator gångbanorna blifvit nyeller omlagda med tuktad sten. Nästa år skola, förutom en betydlig del af de smala gatorna och gränderna i staden, med dylikt beläggningsämne förses: Klara Bergsgatan emellan Drottninggatan och Klara Norra Kyrkogata, den kterstående delen af Arsenalsgatan, Oxtorgsgatan med dess fortsättning öfver Hötorget, Norrtullsgatan från Stora Surbrunnsgatan ända till tullen samt Handtverkaregatan från Parmmätaregrinden till Kungsholms torg. Under de 9 åren 1863—1871 har en yta af 1,739,655 qvadratfot eller hära 12 procent af stadens hela gatuyta blifvit nyeller omlagd med tuktad sten d, v. s. i medeltal 193,295 qvadratfot om året och 361,298 qvadratfot ensamt för år 1871. Under samma pio år hafva utgifterna för gators nyoch omläggningar icke understigit 100,0001. rdr om året mer än ett år (1864), då de dock öfverstego 95,900 rdr. Fyra af dessa år höllo de sig omkring 180,000 rdr. TI dettal års stat hafva de upptagits till öfver 165,000 rdr och i nästa ärs till mera än 200,000 rdr. Med detta för ögonen torde det vara svårt att vidhålla omdömet om oförsvarlig liknöjdhet för våra gator, och om ännu en del af dessa gator, hvilket gerna må medgifvas, befinna sig i ett oefterrättligt tillständ, så lärer detta få tillskrifvas dels gamla synder dels den omständigheten att Stockholm i förhållande till sin folkmängd har en större utsträckning, än de flesta andra städer.