Aftonbladet – 4 november 1872, sida 2

lag besatta, och det med hela ockupations: go) yrkan på 50,000 man, enär Bismarck icke denna punkt velat göra Frankrike något edgifvande. För att skona befolkningen r inqvartering, förklarade franska regerinNn, att hon skulle låta uppföra baracker r de tyska soldaterna, och man gick in irpå i Berlin. Arbetet fordrade emellertid er tid än man beräknat, och dertill kom ;t preussarne ständigt framstälde nya anoråk med afseende på inrättningen af bar ickerna, lvarför fransmännen åter måste örja på med dem, när de trodde sig ha full-Il pa ordat dem. Nu tyckas emellertid barac-54 erna vara till de stränga herrarnes belå-liy nhet. Grefve Arnim, som den 29 Okt.lre tervände till sin pest i Paris, tog vägentr fver Nanöy och besökte härifrån, i förening k ed den franske representanten hos öfverefälhafvaren för de tyska trupperna i Frank: ike, grefve Saint-Vallier, barackerne, hvilka ip an förklarade tillfredsställande, hvarpå de ;k reussiska myndigheterna öfvertogo dem.ig, )essa baracker ha varit Frankrike en myc-!,. et dyrbar affär ; omkostnaderne för deras ppförande uppgifves nemligen i en fransk idning till 24 millioner francs, ga De under någon tid gängse ryktena om ranske krigsiministern general Cisseys fgäng samt general Chanzys öfvertagande ve krigsportföljen hålla förtfarande i sig och yckas skola blifva sanning. Orsaken härill är efter all sannolikhet följande: Den b 0 Oktober, då de senaste fyllnadsvalen till K ranska nationalförsamlingen företogos, gaf sfverste Brissac, chef för sjuttonde artillerif regementet, i staden Ta Fero en frököst till b ira för krigsministörns adjutant, öfversteöjtnant Fabre, som tillfälligtvis befann sig på permission i staden. Samtalet tog snart en politisk vändning. Sedan Fabre berättat, att man i krigsministeren betraktade den tuvarande republiken som mycket provisorisk, och sedan han porsonligen bade uttalat sig på ett högst ofördelaktigt sätt om Jenna statsförm, slutade öfversten med föl jande ord: Krigsministern hyser de åsigter, jag uttalat, Han är derför besluten Att imedöela alla de officerare, som göra ansökning derom, tillåtelse att betyga kejsar Napoleon, äfvensom de orleanske prinsarne och grefven af Chambord sin vördnad; men han är tillika fast besluten, att icke tolerera, att någon medlem af ärmön deltager i lir Gambetitas demonstrationer eller i demonstrationer af någon annan anhängare af det radikala partiet.. På några anmärkningar af Rigault, chef för mobilgardet 1870, hvilken såsom civil var den mest oberoende j. af alla de inbjudna, svarade Fabre: Minl herre, andan inom arm6n är emot republiken, Vi, som befinna oss i krigsministeren,) Xro framför alla andra i stånd att bedöma det; vi veta, att om kejsaren i morgon komme till Frankrike, skulle armen mottaga honom med hänförelse. Trots den dementi, som förekommit i Journal offictel, begär Le Temps att yttrandena i La Fere skola göras till föremål för undersökning, och Bien public, hvilken som bekant anses för Thiers organ, medgifver för sin del, att en undersökning blir mer och mer nödvändig. Republique frangaise, Gambettas tidning, uppräknar med anledning af episoden i La Fåre namnen på de officerare, som utgöra krigsministerns dagliga omgifning och kommer till det resultat, att hans generalstab är sammansatt af män, som på sin tid hade fritt tillträde i Tuilerierna och som bittert hata de nuvarrande institutionerna i Frankrike. Temps anmärker: Man kunde måhända invända, att det blott är tillfälligtvis, gcom krigsministerns omgifning är män af den angifna politiska färgen. Det är med vissa atillfälligheter som med framgång i spel. Man har den icke i någon högre grad, om man icke sjelf hjelper till. En af Independances korrespondenter i Paris vill veta, att Thiers skall hafva sagt om general Cissey, att denne minister aldrig uttalat sig för republiken. På en anmärkning till republikens president, att ögonblicket kanske nu vore kommet att låta generalen yttra sig, skall Thiers hafva svarat: Det är icke någon lobetydlig sak; det kunde ju bli fråga om hans afgång, och vi ha blott få republikan Iska generaler. Det finnes ingen annan ofTIficer än Chanzy, som kan öfvertaga hans TI post. — RAR PR fö cc — OO VV ) I ett bref, som Louis Blanc nyligen tillskrifvit republikanerne i Avignon, söker Ihan bevisa nödvändigheten af nationalförIsamlingens ofördröjliga upplösande och beIstrider gagnet af att nigon president för republiken utses. Louis Blanc förklarar Inemligen, att ett presidentskap endast skulle vara ett maskeradt konungadöme och att det ständigt skulle ställa landet mellan en Itionde Augusi och en adertonde Brumaire. Vi hafva förut omnämnt, att den italienIska regeringen visat sig missnöjd med att Iden bekante veteuskapsmannen jesuitpatern ,!Secchi tilläts at taga säte i den s. k. me Iterkongresen såsom representant för Kyrkostaten och att hon begärt förkla lring häröfver, hvilken franska regeringen , lockså afgifvit på sätt som vi förut omtalat. I Times korrespondent i Paris meddelar emel; lertid nu om denna lilla tvistefråga följande, I hvaraf framgår, att hvarken Italiens ombud Ijeller pater Secchi tagit del i kongressen: -ISom kongressen beslöt att hvarje stat Iskall representeras af ettantal ombud, mot svarande dess befolkning, drogo sig Italiens representanter tillbaka med den förklaringen att som påfven icke längre hade några un dersåter, borde han icke heller represente ras i kongressen. Till följd häraf deltag: hvarken de italienska ombuden eller patei Seechi i meterkongressens arbeten. Den 27 Oktober bekämpade den republi kanske deputeraden Garrido i spanska cortes den ifråga satta inkallelsen af 40.00( ev vv es mm