Aftonbladet – 2 november 1872, sida 2

ned inrikesministern förklarat sig redo attjfö ör sin del understödja alla de mått och steg, leg om kunna finnas nödvändiga för att gifvalv len nya kretsordningen kraft af lag i trotsB vf alla hinder från herrehusets sida. Omjsv le medel, som för detta syfte böra använ-m las, lär man, efter hvad som försports, un-sa jerhandla med furst Bismarck. Från en anan trovärdig källa erfara vi, attinrikesmiistern redan vid de första omröstningarna herrehuset satt sig i förbindelse med furst 3ismarck, samt att det är på dennes inrå: jan grefve Eulenburg gjort det ofvan omalade steget hos kejsareu. Denna korres;ondens mellan inrikesministern och rikscansleren har förmodligen gifvit anledning ill ryktet om att Bismarck i dessa dagar kulle återvända till Berlin, hvilket dock cke är mycket troligt. Vi antaga tvärtom, utt man tills vidare helt lugnt skall låta werrehusets majoritet fortsätta sitt förtörelsearbete. Först när ett bestämdt esultat föreligger, skall man utan vidare söra bruk af de tilltänkta åtgärderna och irr Kleist Retzow, SenftPilsoff, grefvarne Lippe, Brihl m, fl. få då sjelfva skylla sig ör följderna. Äfven National-Zeitung för len 28 omtalar dessa rykten om regeringenz förestående energiska uppträdande mot herrehuset och tillägger: Antingen Kleist-Ret.ows och konsorters oväsende genast hämmas, eller de få rasa ännu någon tid, tyckes det vara afgjordt, att de till och med snart skola få plikta för de bacchanalier, som deras öfvermod firat under dessa dagar. I ena korrespondens till samma tidning från provinsen Preussen antydes det, attregeringen möjligen skall gripa sig an med en fullständig ombildning af herrehuset,. I en längre artikel, skrifven efter samma dags omröstning i herrehuset, resonnerar National-Zeitung isitt aftonnummer för den 28 öfver situationen och yttrar slutligen: Till och med om kretsordningslagen blefve lyckligt genomförd, skulle vi icke derigenom ha kommit öfver berget; vid hvarje nytt lagstiftningsarbete framstå nya svårigheter, talrika som en hydras hufvuden. Vi kunna icke få bugt med dem, så länge vi hafva den nuvarande : ministeren och det nuvarande herrehuset. : Gentemot en statsman sådan som Bismarck : skulle man göra sig löjlig, om man ville uppvisa, att han år 1847 och 1848 tänkt och talat annorlunda än efter år 1866, ty hans handlingar och stora resultat tala för honom. Men när inrikesministern Eulenburg! nu vill uppträda såsom reformator, förhåller sig saken helt annorlunda, och det är ingalunda underligt, att hans reaktionära motständare icke läta imponera på sig af honom utan tvärtom utskratta honom. Detär mycket troligt, att grefve Eulenburg gerna vill gagna landet, men den största tjensten skulle han dock göra det genom att nedlägga sitt embete, antingen genast eller när kretsord ningslagen är genomförd. Hvad herrehuset angår, upprepa vi, att det måste göras oskadligt. mäns DD MORR HR ORO Times Pariskorrespondent yttrar i en skrifvelse af den 28 Oktober, att de fleste af de deputerade, som nu komma från provinserna, mycket ifrigt sysselsätta sig med de konstitutionella modifikationer, som skola diskuteras under nästa session. Bildandet af en öfre kammare, tillsättandet af en vicepresident och några modifikationer i den allmänna rösträtten anses af korrespondenten vara punkter, om hvilka en temligen stor majoritet kan komma att förena sig. Han anser äfven sannolikt. att en majoritet skall understödja ett förslag om förlängning Ipå en viss tid af presidentens manlat; men latt ett presidentskap på lilstiden och ett Ipartielt förnyande af nationalförsamlingen I sannolikt skall uta motstånd hos hela förjsamlingen atom venstra centern. Det uppgifves, att presidentens budskap vid öppInandet af sessionen kommer att uppehålla sig vid nödvändigheten af organiska modifir I kationer; men regeringen torde slatligen finna sig föranlåten att icke omnämna -I författningsfrågor af denna natur af hänsyn -till opinionerna bland församlingens med, lemmar. Kyrkoherden i Harravilliers, Marre, har di ett bref till biskopen af Versailles vägrat latt för sin församling uppläsa ett bref af I biskopen, innehållande en rekapitulation af det senaste romerska konciliets beslut, emedan han anser dessa beslut vara ett kränkande af kyrkans sanna läror och samvetets rätt. Han förklarar, att han afstår sin plats och skiljer sig från romerska kyrkan, ehuru han förblifver katolik. Han I tillägger, att många prester i likhet med -I honom fördöma det förfalskande af den ur 1 sprungliga kyrkans lära, hvartill den påfliga stolen gjort sig skyldig. i I Belgien har på senare åren, likasom 1 li de flesta andra länder, varit fråga om att tlutveckla försvarsväsendet och ändra den be h stående armorganisationen. Krigsministern rhar mycket bestämdt fordrat en ny värne n pligtslag, hvarigenom man skulle närma sig niden allmänna värnegligten, och den öfriga ;Iministeren är icke deremot, men dröjer mec h latt fatta ett definitivt beslut, enär den icke n vill ådraga sig den ovilja, som derigenon 1 skulle väckas i de mera välmående klas r)serna. Då det nu är dessa, som ensamma ;. Ihafva politisk makt, till följd af en enorm n hög valrättscensus, skulle den minister, son n toge ihop med en dylik reform, otvifvel s laktigt blifva tvungen attresignera. Derfö! g lafslog äfven den liberala ministeren 186 s lett förslag om att en högre summa skull tfastställas för lösköpande från värnepligter eloch hvilken summa skulle utdelas blanc :e soldatfamiljer; ty äfven denna mycket mo ;s I derata reform skulle lägga en börda på de amera välmående. Freåre Orban och de gam nmalliberale hafva bestämdt uttalat sig mo ww införandet af den personliga värnepligter se och vilja icke erkänna, att det är den, son