Aftonbladet – 2 november 1872, sida 2

sot råd och gaf jag ett, så vet jag på förhand att det skulle anses odugligt. sTroligtvis, sade mr Pentweazle. Om mina ögon voro riktade mot er, så var detta endast derför att jag öfverlade. Jag tror inte att vi skulle ernå säkrare bevis, om vi också gingo och spionerade här omkring en månads tid; derför är mitt råd att vi nu senast handla på grund af hvad vi hört. Har ni någonsin sett mrs Bradstock ? Blott en gång, då jag kom hem till Georg för många år sedan; men jag skulle nu inte igenkänna henne. Derom är nu inte fråga. Tror ni att hon skulle känna igen er? Hon såg mig blott för några minuter och jag är sedan dess betydligt förändrad. Den tiden var jag en smärt och rak yngling och jag kan väl säga det sjelf: då jag var uppsträckt i min uniform tyckte flickorna rätt bra om mig. Nej, hon skulle omöjligt känna igen mig numera, sade Grogram och skakade med full öfvertygelse på hufvudet, till, som jag har låtit hår och skägg växa. Godt; då tänker jag det blir bäst att ni går och gör henne ett besök, sade mr Pentweazle. En af oss måste göra det och jag skall göra mera nytta om jag kommer sedan. Hur sa? Vill ni att jag skall utforska henne ? inföll Grogram. Utforska henne! upprepade mr Pentweazle. Kan man tänka sig något mera komiski än att ni skulle söka utforska nå gon? Det vore som att låta en elefant dansa på lina! Nej; hvad ni har att göra, är blott att gå in i södra portvaktarstugan och bedja om en dryck vatten — nå, bli inte strax rädd, ni kan ej derför behöfva svälja det. — Ni säger er vara en fattig man som går och söker arbete; utan tvifvel skall hon bedja er sitta ned och hvila en stund och