Aftonbladet – 1 november 1872, sida 3

jag måste sjelf gå till samma ställe. Hvad hette värdshuset?Pencarrows Vapen. Det lyder under godset, och stallbetjening, trädgårdsmästare, samt andra af folket vid herregården besöka detsamma. SÅ mycket bättre för oss, sade mr Pent -weazle. Som det emellertid ännu är väl tidigt på dagen, att sätta sig på källaren och dricka, skola vi först göra en rund nere i byn och skaffa oss en öfversigt af det hela. De begåfvo: sig följaktligen framåt byns hufvadgata och tittade sig om, med blott halft intresse. Platsen var just lik andra byar i denna afsides belägna landsort; husen byggda af rullsten och murbruk samt täckta med halm. Byfolket var af den vanliga typen, vegiterade mera, än de kunde sägas lefva, och drömde bort sin tid. De kommo till dörren af sina boningar, då de båda männen nalkades, tittade nyfiket på mr Pentweazle och tycktes igenkänna Grogram sedan föregående dag, nickade ät honom cceh helsade goddag temligen vänligt. De båda äfventyrarne hade nu hunnit till motsatta ändan af gatan, veko af uppför en backe och gingo öfver bron. Mr Pentweazle, som ännu icke rätt hade ätervunnit sina krafter, började känna sig trött och fann det vara bäst att de vände stegen åt värdshuset, sVi må så gerna gå dit nu genast, Grogram, sade han, och ej längre slarfva bort tiden. Det ordspråk som säger: En narr gör många narrar, kan lika väl användas på en drinkare. Jag betviflar inte alls att ni knappt skall ha hunnit sätta er ned på bänken utanför dörren till Pencarrows Vapen, innan ni är omgifven af ett helt sällskap dryckesbröder,