Aftonbladet – 1 november 1872, sida 3

Vi hafva förut fästat uppmärksamhet p det oförsvarligt usla skick, hvari viss: I gatodelar och trafikleder inom hufvudstade Jlemnas af vår gatuförvaltning, och hvilke tkan betraktas såsom en verklig skamfläcl I för detta samhälle. Vi meddela i dag et ytterligare bevis härpå. ) Från östra ändan af den s.k. Nya Kungs holmsbron, öppnades sistlidet är en trafik led öfver centralstationens område, i ral linie med Lilla Munklägersgatan, således sammanbindande Nya och Gamla Kungs holmsbrogatorra. Denna trafikled har jern vägsstyrelsen erbjudit staden att fortfarande begagna, med vilkor att densamma anordnas till allmän gata. Det påstås likväl att er. bjudandet icke antagits. Derest drätsel nämnden, vid uppgörelsen om centralstatio nens anläggning, bevakat stadens bästa, hade efter all anledning jeruvägsbyggnadssty. relsen villigt medgifvit Lilla Munklägersgatans behöfliga utvidgande. Denna gata hade sedan kunnat utsträckas ända till godsstationen, tiil särdeles lättnad för varutransport från och till stationen, hbelst när en gång, i tidernas längd, beslutet om en ny brobyggnad öfver Norrström kommit till verkställighet — detta så högst. angelägna företag, som under en lång följd afär varit i fråga, men alltjemnt skjutits å sido. Derigenom hade trafiken på den redan mycket belamrade Drottninggatan blifvit i väsentlig mån underlättad, enär en myckenhet gods, som nu måste på denna gata forslas till och från nämnde station, kunnat taga vägen öfver den kortare och begvämare nya trafikleden. Men så långt sträckte sig icke vederbörandes förutseende och omtanka. Till råga på allt medgåfvo hrr stadsfullmäktige, att 2eh mycket trafikerate? Clara Bergsgatan, belägen ungefär midt emellan Lilla Vattugatan och Gamla Kuogsholmsbrogatan, fick tillspärras, hvaremot vägundergång betingades i Mäster. Samuelsgåtan; och fastän i god tid och på: goda skäl framställning gjordes, att vägundergången måtte förläggas till Clara Bergsgatan, vidblef dock bemälde myndighet den ändamålsvidriga ksigt, som förut i denna fråga gjort sig gällande. Nu begärdes att åtminstone en gångväg måtte få tagas öfver jernvägsspåren, för att komma från öfra till nedra delen af Clara Bergsgatan, och under sistförflutne sommar uppläts jemväl en sådan väg, med trappa till sistnämnde del; men trappgrinden befinnes numera tillspikad och gängvägen således stängd. Nu till det af oss åsyftade nya exempel på det skick, hvari en del trafikleder lemnar. En hvar, som med egna ögon vill öfvertyga sig om hvilken hög grad kommunalsvineriet kan uppnå inom vår hufvudstad, må taga i betraktande förenämnde öfver jernvägsområdet gående trafikled. Han skall då finna, att körbanan består af en djup smörja, som af gående personer svårligen kan genomvadas och uti hvilken tunga lass icke utan yttersta ansträngning kunna framsläpas. Sh t. ex. sägos för nägra dagar sedan trenne med ved fyllda stora kärror, från norra vedsägeriet, flera gånger fastna i gytjan, och de stackars hästarne kunde endast med hugg och slag förmås att skrida framåt. Nu frågas måhända: hvarföre taga körsveanerne en sådan omväg, i stället att begagna den mycket ginare Munk