Aftonbladet – 1 november 1872, sida 3

fllägersgatan? Jo, af det skäl att denna gat ti var och som vi tro ännu är spärrad, i följ jaf pågående reparation Aå stenläggninger hvartill tidpunkten blifvit så särdeles om il tänksamt vald. Man föreställer sig måhär Ida, att ganska obetydlig trafik eger rum p I berörde vägstycke; men så är ej förhållar I det, åtminstone icke vid de tillfällen, dä de är möjligt att der komma fram. Denna vä Iutgör nemligen den enda, jemte Munklägers gatan, som körande kunna begagna til Gundbergs fabrik, till den midtemot denn TI belägna tvättinrättningen, till gasverket I Blancks brädgård och Olssons tekniska fa brik, att icke nämna stadens egen material gärd, till och från hvilken dock transporte kunna ske sjöledes. Men äfven bostäde saknas i denna trakt, och ett stort anta arbetare nödgas dagligen traska i smutser fram och öter. Drätselnämnden tyckes ig norera allt detta, enär intet göres för at vidmakthålla vägen någorlunda gångoch farbar. Denna myndighet gör sig derigenom saker till såväl menniskosom djurplågeri Skulle någonstädes på landet en allmän väg befinnas i så uselt skick, så kan man vars förvissad derom, att kronobetjeningen icke lade fingrarne emellan, utan ställde de väg hällningsskyldige till laga ansvar. Men :i rikets hufvudstad för sådant saklöst passera Stadens invånare få likväl drygt skatta till gatornas underhäll. En annan omständighet må isammanhang härmed anmärkag, den nemligen att ingen enda lykta finnes å denna ödsliga trafikled. De, som äro boende eller hafva att syssla inom den i fråga varande, nästan helt och hållet afstängda biten af hufvudstaden, äro i sanning vanlottade; och de,som under den mörka årstiden nödgas om aftnarne och nät terna begagna denna afskräckande väg, kunna blottställas för ganska olycksbringande äfventyr, helst all polisbevakning derstädes saknas, Härtill kommer att hyrkuskar och droskåkare vägra att köra denna väg, emedan deras åkdon förstöras; och tvifvelaktigt är, huruvida polismyndigheten kan ålägga dem att betjena med åkning genom en vid pass 700 fot läng dypöl. Deremot synes det vara polisens bäde befogenhet och skyldighet att, vid strängaste påföljd, ålägga vederbörande stt skyndsamligen försätta oftaberörda vägsty Mi farbart skick samt att förse detsamma med erforderliga lyktor. Alitsammans torde belöpa sig till en utgift af några hundra rår. Vår drätselnämnd har lärt sig konsten att sila mygg och svälja kameler. Ifråga om stora företag knusslar def ej, men ser på styfvern vid utgifter för ändamål, som nämnden kanske finner obetydliga, ehuru de för allmänheten äro ganska vigtiga. Huru länge detta skall fortfara, kommer kanske snart nog att visa sig. Hufvudstadens invänare skola väl någon gång få ögonen öppna och noga betänka sig, då fråga blir att välja stadsfullmäktige. Det är godt och väl att kommunalmannen plickar in i framtiden; att han tänker sig mufvudstadens folkmängd ökad; aflägset beägpa trakter bebyggda; handel, sjöfart och ndustri förkofrade. o. 8. v. Sävidt stadens illgångar det medgifva, bör han ock melelst vidtagandet af nödiga förberedelser öka befrämja hvad härtill kan bidraga. Framför allt bör han icke tillstädja något om kan lägga hinder i vägen för ett sålant syftemål. Men han må icke föreställa ig att kostsamma, icke af behofvet betinsade anläggningar, huru frestande de än örespeglas, kunna framkalla eller påskynda n utveckling i exa eller andra hänseendet. 3ehofvet gör sig nog kändt i sinom tid. Jet påkommer ej. plötsligt och hinner utan vifvel tillfredsställas, innan det, så till säsandes, stär för dörren, blott man med vaet öga uppmärksamt följer framstegen i ärskilda riktningar. Det är klart att tillångarne i mån deraf ökas, och att uppoffingarne följaktligen blifva mindre kännbara, n om man eftersträfvar att gå en kanske anska aflägsen framtid i förväg, inlåtande ig på företag, hvilka utan olägenhet kunat uppskjutas, eller möjligen efter en följd f år befinnas föga gagneliga och helst önxades ogjorda. Erfarenheten bekräftar att ;rhållandet varit sådant med åtskilliga i nare tider vidtagna Ätgärder. Må man eraf lära att väl betänka sig, invan beslut uttas i frågor af stor vigt; och må hvarje ommunens målsman känna sig pligtig att wmvetsgrant söka befordra samhällets sannsyldiga nytta. Efter vär åsigt åligger det för den skull ommunalmannen att i främsta rummet fäa uppmärksamhet vid de närmast för han: en varande behofven. Bland dessa är onekgen det mest framstående våra gators och lmännva platsers försättande uti ett hufadstaden värdigt skick. Denna angelägenet får icke åsidosättas. Icke blott på samällsmedlemmarnes trefnad, men äfven på undheten, utöfvar den ett väsentligt inflyunde, och intet får försummas, som kan draga till befrämjandet häraf. Behöfva epningar upplånas för ändamålets vinnande, V bör det ske. Vi äro öfvertygade att en lmän belåtenhet och ett tacksamt erkänande blefve följden af en dylik åtgärd. len sä länge våra gator, med få undautag. finna sig uti ett oefterrättligt tillstånd, . länge trafiken på åtskilliga gatudelar rsvåras af der saknad stenläggning och opad orenvlighet, och sä länge vederbörande nas vara bekajade med oförsvarlig liksjdhet för det obehag, som härigenom tillsyndas allmänheten, skola vi icke underta att derom fortfarande göra befogade inringar, -— RR flatsfrågan för sista gången. Räranda danna fuga hullkan antamit dr NR rr mo te mt 0 och