Aftonbladet – 1 november 1872, sida 2

erna om att anskaffa tillräckliga inkomster, tt reglera utgifterna och att välja en viceresident torde synas tillräckliga för nästa ession. Men det finnes en annan svårlöst nut, som antingen måste afklippas eller utedas. Paris måste åter i saken så välsom ill namnet blifva Frankrikes hufvudstad. arisarne finna det odrägligt att vara isakad af en församling; de deputerade finna et ledsamt att vara utestängde från Paris. rankrike är, man må säga hvad man vill, tolt öfver staden vid Seine. Äfven de bouronska konungarne, som kommo tillbaka från andsflykten efter det olyckliga slutet på re olutionskrigen, skilde sig icke från Paris, ch den republikanska regeringen kan icke ör alltid under förvändning af kommunistika excesser qvarhålla nationens råd i Verailles, Ett väsentligt hinder står emellerid för närvarande i vägen — belägringsillståndet. Innan nationalförsamlingen kan tervända till hufvudstaden måste den miliära regimen upphöra, ty de deputerade kunna cke hälla sina sammankomster i en stad, som tår under krigslag. Man måste likväl-anaga, att fiendtligheten mot Paris, hvilken fter den andra belägringen steg till en såjan höjd, ansenligt minskats, och att till och ned provinsernas invänare börja tro, att mufvadstaden blifvit tillräckligt straffad. När reden afslöts, stodo tyskarne ännu på högra tranden och oberoende af den röda insurektionen skulle alltid Versailles eller någon innan stad blifvit vald till säte för lagstiftingen så länge tyskarne voro qvar. Det rar att tillfoga den oroliga staden ett straff, utt församlingen beslöt att fortsätta sina jammanträden på det ställe, der kejsarkrolan sstts på Wilhelm I:s hufvud. En förängd skilsmessa mellan statens hufvud och cropp kan likväl icke fortfara länge till det ulmännas bästa. Nu såsom tillförene är det Paris, som utgör den aktiva handlingskrafa delen af Frankrike, och ända till dess örsamlingen ännu en gång återvänder till naktens gamla medelpunkt blifver en fullständig försoning mellan det verkliga och let skenbara omöjlig. Församlingen måste, om exekutivmakten är villig att upphäfva belägringstillståndet, låta det lugna ordet råda i stället för passionen och återföra den nationella styrelsens hela maskineri till den ryktbara stad, från hvilken de, så vida man vill handla med värdighet och klokhet, icke längre kunna förvisas. Republique Frangaise förlöjligar veiistra centerns af ett antal deputerade af detta parti uttalade anspråk på att beherrska majoriten i natiomalförsamlingen och att vara det enda parti, som är i stånd att förmedla öfvergången från den provisoriska till den definitiva republiken. Tidningen yttrar, att de dagar, då centerpartierna genom sina konstgrepp kunde beherrska situationen, äro förbi, och förnekar helt och hållet den nuvarande nationalförsamlingens kompetens, att konstituera landets framtida styrelseform. Hon vidhåller nödvändigheten af församlingens upplösning, emedan hon icke längre är ett uttryck för den allmänna opinionen. Den officiösa tidningen Bien public yttrar angående utrymmanödet af franska territoriet: Vi ha flere gånger sagt, att om utrymmandet af departementen Marne och Haute Marne blifvit fördröjdt;fallerskulden derför uteslutande på de lokala auktoriteterna, som icke kunnat få barackerna för de preussiska trupperna färdiga i rättan tid. Vi kunna tillägga, att detta hinder nu är undanröjdt och att utrymimandet kommer att ega rum så hastigt som möjligt. Om betalningen af krigskostnadsskadeersättningen försäkrar Temps, att hvar fjortonde dag sändas 500 millioner i vexlar till Tyskland. Tidningen tillägger, att finansministern för ögonblicket disponerar öfver 500 millioner i vexlar. Några svårigheter skola ha visat sig i fråga om tolkningen af vissa punkter i Frankfurttraktaten i synnerhet rörande optionsfrågan; men efter Gontaut Birons ankomst till Berlin skall man ha kommit till fullkomlig enighet... För öfrigt sysselsätta sig de franska tidningarna för närvarande med förberedelserna till öppnandet af nationalförsamlingens session, och det heter, att genast vid de första sammanträdena en ny gul bok skall blifva förelagd, som innehåller alla de noter, hvilka vexlats med Österrike, Italien, Belgien och Schweiz angående handelstraktaterna. Från Italien uppgifves, att parlamentet skall sammankallas till den 20 dennes. Man berättar dessutom, att italienska regeringen skall tillsända kardinal Antonellidet praktfullt utstyrda dokument, i hvilket en ärlig ränta af 3,225,000,000 franes tillför säkras påfven i enlighet med garantilagen. Det är just den. summa, påfven hvarje år uppbar, då hans verldsliga makt egde be stånd, men som han efter den 20 September 1870 vägrat mottaga. Det är emellertid falskt, att de i Vatikanen anstälda främmande sändebuden utöfva någon pression på påfven för att förmå honom underhandla rö rande denna fråga. Kardinalen kommer att förklara, att han icke kan mottaga ofvan. nämnda dokument. Man väntar detta. Man vill konstatera afslaget och den dag det eger rum, så att derifrån räknas de fem år, efter hvilkas förlopp staten eger att åberopa preskription mot sina fordringsegare. Tanken om en försoning mellan Ryss. land och Polen på grundvalen af den sla viska stamförvandtskapen har på senaste ti den börjat vinna insteg bland polackarne En i Zirich på franska utkommande polsk emigranttidning innehöll för icke länge se dan ett uttalande i denna riktning, och den i Prag utkommande Correspondance Slave har nn andar rohrikan Palen och Rvasland en