Aftonbladet – 1 november 1872, sida 2

nikimin5—oae—cwnm nr godsets underhafvande, deras lefnadsvilkor, vanor. och bruk. Sedan Grogram begifvit sig vidare på sin expedition, ställde mr Pentweazle, efter en vana som han numera icke förmådde motstå, sina steg nedåt banan, klättrade uppför jordvallen och besökte ånyo den plats, som för honom hade varit scenen för en så våldsam sinnesskakning, Ehurn hans misstankar, genom upptäckten af den afbrutza spaden och deinbrända initialerna, hade blifvit ledda i en annan riktning, hade han likväl icke alldeles öf vergifvit sina gissningar på jernvägsarbetarne, och han satte sig nu ned för att uttänka huruvida ej ändå denna förklaring vore den rätta. Under det han så satt och grubblade, hörde han oförmodadt ljud af fotsteg som närmade sig och då han såg upp, varseblef han en äldre herre med sin promenadkäpp under armen, som raskt nal kades honom. Detta måste utan tvifvel vara squiren, sade mr Pentweazle för sig sjelf. Spelar jag nu mina kort väl, så bör jag af honom lyckas vinna bättre upplysningar än af hans underlydande. Men vänta — det duger ej att han skall anse mig vara en sysslolös lätting som går och drifver på hans mark. Jag måste taga mig en mera yrkesmessig min. Han hoppade således ned från stättan, der Han sutit, steg fram till telegrafstolpen, letade i fickan efter sin landtmätarkedja, fann henne och uppmätte det preciså afstånIdet mellan två stolpar. Då squiren närmade sig, höll han upp kedjan i luften, på ldet att den sistnämnde fullkomligt skulle fatta hvad han hade för sig, fick derpå fatt li en stor, svart plånbok och annoterade nå gonting mycket ifrigt i densamma, Härmed