Aftonbladet – 31 oktober 1872, sida 3

NM omvänd och ångerfull syndare sjelfmant ålägger -sig botöfningar, med fasta, bön och almosa. Hela verldsoch kyrkohistorien bär vitnesbörd derom. 4 faedningar och judar, men i synnerhet de allra elförsta kristne underkastade sig långvariga botM öfningar, och alla förstodo, att om någon hjel.per dem uti detta ärende, så går det lättare, än när de ensamt hade att bära hela bördan. Detta id är hela hemligheten med aflaten. r s t I Å 3 Dock se här några utdrag ur den religionsbok, enligt hvilken icke blott här iSverige, utan kring hela Tyskland det katolska folket (skolbarnen egentligen) få sin religionskunskap — vår katekes, som dock finnes i två särskilda recensioner, den ena vidlyftigare med relativskriftexterna, den andra med alldeles samma frågor och svar, men utan skriftexterna. Här ett utdrag af den förra, sid. 222: Om aflaten. Hvarigenom kommer oss kyrkan till hjelp vid vår botgörelse för timliga syn) dastraff? (Öm desta syndastraff handlar det fö regående kapitlet -om tillfyllestgörelsen). Sv. Genom meddelandet af aflat. 4 . I Hvad är aflat? Sv. Aflat är en eftergift, .lunder vissa vilkor, af de timliga straff, som menniskan antingen i denna verlden eller i skärselIden skall undergå för sina, fastän redan uppriktigt ångrade, biktade och förlåtna synder. Huru eftergifver oss kyrkan förtjenta syndastraff? Sv. Kyrkan eftergifver oss desamma med att utur den outtömliga skatten af Kristi Ttillfyllestgörelse och i anseende till de Heligas samfund godtgöra och försona den gudomliga rättvisan. 3) Hrad erfordras i allmänhet till att blifva delaktig af aflat?. Sv. Det erfordras, 1:0) att man äri tillstånd af Guds nåd eller välbehag (rättfärdiggjord) och redan, genom sannskyldig ånger och syndabekännelse uti Skriftermålets sakrament. fått syndernas förlåtelse, hvilkas timliga straff dock återstå. — 2:0) att man verkligen förrättar de till aflats vinnande föreskrifna vilkoren: bön, fasta, almosa. Af hvilka skäl äro aflaterna ganska nyttiga? Af följande skäl: att de 1:0) utplåna timliga syndastraff ; 2:0) uppmuntra oss till försoning med Gud, genom att med lättare gudaktighetsötningar ersätta de forna, långvariga och afskräckande kyrkostraff; 3:0) mana oss till sann bot och bättring, efter de dessförutan alls icke kunna vinnas; 4:0) befordra ett oftare anammande af Skriftermålets och Altarets sakramenter och goda gerningars flitigare utöfning, samt 5:0) trösta öfriga botgörare i deras ängslan öfver Guds straffdomar.Är det således icke sannt, att kyrkan med aflaten frikallar oss från förpligtelsen af botgörelse? Sy. Nej, genom aflat vill kyrkan tvärtom förmå oss att efter bästa förmåga fullgöra vår förpligtelse att göra bot och bättring; ty hvar och en blifver delaktig af aflaten, i samma mån hans botfärdiga nitälskan och hans kärlek till Gud tillväxa. Kyrkan vill endast understödja vår oförmåga att kunna i detta lifvet) göra tillfyllest för alla timliga straff, på det vi sålunda genom en kärleksfull eftergifvenhet må uppnå. hvad hon fordom genom stränga botstadgar sökte åstadkomma. Så katolska kyrkans barnlära. Semnu här hvad den protestantiska kyrkohistorikern Reuterdahl i Svenska kyrkans historia, 2:a bandet. sid. 539, säger om aflaterna: Vid deras bedömande må icke förbises, att aflaten gifves blott med ett vilkor, blott under förutsättning af sann ånger.. Vere poenitentibus är ett stående uttryck i aflatsbrefven. Stockholm den 23 Okt. 1872, A. Bernhard. Sedan ofvanstående i flere dagar stått uppsatt men i brist på utrymme ej blifvit i tidningen intaget, har hr Bernhard ytterligare insändt följande tillägg: Härmed torde väl tvisten rörande aflatsbrefven och katolska kyrkans lära om aflat vara afgjord. Denna lära har icke den ringaste gemenskap med de fasaväckande begrepp, som man häri Sverige söker bibringa svenska allmänheten helst genom den Korta religions-historia-, som är företryckt Lindblomska katekesen och audra läroböcker. och der man om de 1500 år sedan Konstantin den Store icke har annat att berätta än: Derefter blef evangelii lära af påfvarne i Rom förvänd ochigrund förderfvad med falska tillsatser. Folket förbjöds att läsa Guds ord. och gudsdyrkan förvandlades till vidskepelse. Mörkret tog omsider så öfverhand att Guds nåd och syndernas förlåtelse utan bättring, tro och helgelse offentligen såldes för penningar!Jag tror mig hafva bevisat att med aflat icke menas syndaförlåtelse. än mindre syndaförlåtelse för penningar och minst utan bättring. tro och helgelse. Aldrig betales 5 eller 25 groschen för aflatsbref af någon katolik. Aflatsbref finnas icke ens till. Det finnas kungörelser Om aflat. hvarigenom egentligen de vilkor utstakas, under hvilka man kan blifva delakti af aflat. Det är ett slags recept-, som dock aldrig betalas, utan blott specificerar de läkemedel den andligt sjuke skall intaga (icko receptet!). De ifrågavarande vilkoren äro alltid af sådan beskaffenhet, att äfven den mest envise protestant, antingen han är renlärig eller rationalist, icke skall kunna neka, att ju den som uppfyller vilkorena (det oeftergifligaste är ju att vara ångerfull och omvänd) äfven efter hans uppfattning skall blifva delaktig uti aflat, det är, tillgiften för de timliga straffen, som den eviga rättvisan utkräfver af syndaren. Protestanten sjelf trorju att dessa syndastraffens tillgift alltid följer syndaskuldens tillgift; katoliken åter tror, att syndaskulden kan tillgifvas utan att syndastraffen (de timliga) tillgifvas och att således äfven den rättfärdiggjorde skall genom botöfningar utplåna dessa straff (såsom David, sedan prof. Nathan förklarat för honom, att hans synd vore borttagen). Så hafva ju de allraförsta kristne trott och ådagalagt sin tro genom sina långvariga botöfningar (till köttets förderf, på det anden må frälst blifva IN Herrans Jesu dag I Kor. 5: 5). Men de trodde äfven att syndastraffen kunde förmildras fH Kor. 2: 10) genom aflat. När mina motståndare taga förargelse deraf att för utöf. vande af barmhertighetsverk m. m. utlofvas 100, 200 m. fl. dagars aflat, så bevisar det blott, att de icke känna till kyrkohistorien, eljest visste de ju att redan uti de första århundradena en viss otordning (canones penitentiales) stadgade bestämda straff för de flesta slags synder, t. ex. 40 dagars bot för den som bemött fader eller moder med hårda ord; 7 års bot för den som misshandlat dem m. m. Många synder voro belagda med 10, 20, 30 års bot. Genom aflat fingo sådane botgörare oftast flera, 5, 6, 10 års tillgift. Det är i öfverensstämmelse med uttrycken uti denna botordning att kyrkospråket talar om 100, 200 m. fl. dagars aflat. För protestanten. som alltid tror sig ega fullständig aflat (tillgift för alla förtjenta syndastraff) för 20, 30 års och än mera, kan 100. 200 dagars tillgift icke förekomma som alltför stort slöseri. och den katolik, som bjuder till att vinna dylik aflat, blir deriHH 0 I ot tee Rn RV ke vt KR AO RA — J Jr fr Jr Jr Bg kt MA KR BR AA mm AD 4) Enligt! Ap. Pauli 1:a bref till Korinth. 5: 5 hade aposteln (rörande blodskändaren) beslutit i vår Herras J. K. namn... samt med hans makt att den, som sådant bedrifvit, öfverantvarda satan i våld (att underkasta honom offentliga botöfningar) till köttets förderf, på det anden må frälst blifva på Herrans Jesu dag (är detta blott kyrkotukt?), Men i anseende till denna botgörgres ifver och församlingens i Korintho förbön förlänar aposteln honom oflat, sägande IT Kor. 2: 10: Den I förlåten något, den förlåter ock jag; ty hvad jag hafver förlåtit någon. det hafver jag förlåtit för eder skull i Kristi ställe. — Sålunda hafva ock kyrkans föreståndare på de första kristna tiderna gjort på martyrers förbön, efterskänkt en del at de pålagda botfnInaasma — Allan förlönat Ala mord OR AA I vh