Aftonbladet – 31 oktober 1872, sida 3

el vB 7 BUY IOUN eees I UPPIGR UL UTYGET n lemna eder denna biljett och vi skola emottaga eder såsom edra ärade föräldrars dotter, utan intervention af våra hofofficianter. Jag skall emottaga eder som en amerikansk flicka och ; I deri skall ej ligga någon annan betydelse än att ; Ini önskat att göra bekantskap med qvinnan och drottningen. Det är med nöje jag skall förgäta att jag är drottning, då i i afton emottager edert besök i vårt palats vid Windsor. Victoria. TREAN Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti Aftonbladet för den 21 dennes gifver redaktionen, under rubriken: Ytterligare i fråga om aflat, ordet åt två särskilda motståndare emot undertecknads försvar för katolska läran om aflat. Äfven redaktionens egen artikel af nästan enabanda innehåll har af mig icke blifvit besvarad. Orsaken till mitt stillatigande var den, att ju redaktionen medgaf den egentligen omtvistade frågan, nemligen att, enligt katolska kyrkans teologer och kyrkohistoriker, med aflat icke menas någon syndaförlåtelse, utan blott en mildring eller tillgift af syndastraffen. — Att på sin ti den beryktade Tetzel och jemväl andra personer I skulle hafva gjort sig skyldiga till stora missbruk dermed, detta är en fråga som ännu omtvistas, men mycket gerna kan af mig medgifvas uti denna vår tvist. Emellertid har Aftonbladet äfven upptagit en med stor kunskap utsmyckad artikel ur Göteborgs H. o. S. T., hvilken artikel af mig icke kunde blifva obesvarad; och då J Aftonbladet icke gerna kan undgå att äfven inItaga detta mitt genmäle, ansågs en ytterligare skriftvexling icke af nöden. Emellertid synas de två sista motståndarne !) vilja bringa frågan i ett nytt skifte, påstående nemligen, att den ofvan omnämnda och medgifna kyrkoläran sknlle vara ett slags disciplina arcani, en för folket dold, hemlighållen lära, enär den stora massan aflatsköpande menniskor icke förmår skilja emellan ett sådant straffens förmildrande och en verklig (fastän partiel?) syndaörlåtelse-, ty för att göra en sådan skilnad fordras en temligen klar och utvecklad tankeförmåga, som med säkerhet hvarken kommit den stora massan katoliker ej heller pluraliteten af det lägre katolska presterskapet till del. -Hela hemligheten med aflatens existens är, att den troende fårahjorden tror att den får syndernas förlåtelse, och presterskapet. åtminstone det högre, låter mot bättre vetande massan qvarESP sblifva i denna tro, emedan det på densamma l. gör goda affärer. Detta är den finaste qvintessencens at Södermanlands läns Tidnings redaktions stora vishet, och som undertecknad den gången hoppas. uttalad med nog omtanke att Stockholms fattige på densamma göra goda affärer. Redaktionen af Södermanlands läns Tidning måste ju hafva bevis på sina uppgifter, så att den (för att icke anses för en belackare) tillika med mig må insända sin förbindelse på 10 famnar god björkved, så vida hon skulle blifva den tappande parten, hvarför hon dock i sin egen tanke icke behöfver frukta. Redaktionen af A. B. har för öfrigt min förbindelse af den 17. September qvar, och är jag färdig att mångdubbla den, så vida den förre insändaren eller någon annan, eller flere motståndare skulle våga enahanda insats, vid vilkor att för en gemensamt vald jury styrka med grundade skäl ofvanstående af Södermanlands läns Tidning framkastade beskyllningar. Må man ha mod, emedan man har blott att göra med en motståndare, som tillhör det der lägre resterskapet, som ju auses för oförmöget att atta läran om aflat! Undertecknad åter skall bevisa, att genom aflat 1:0) hvarken det högre eller det lägre prester skapet eller hvem som helst, med undantag af den som vinner aflat och de egentliga fattige, göra goda affärer; 2:0) att fårabjorden icke tror, att den derigenom får syndernas förlåtelse; KR att ingen katolik tror sig kunna köpa aflat; 4:0) att läran om aflat icke är någon hemlighet för folket. Katolska läran om aflat står uti närmaste förening med läran om rättfärdiggörelsen, och derför har protestanten svårt att fatta den, emedan hans begrepp om rättfärdiggörelsen genom tron allena icke krätver af den rättfärdiggjorda menniskan något slags medverkan genom botöfningar m, m. Luthers lära, såsom den ännu står qvar uti de symboliska böckerna, är, att uti andliga och gudomliga ting. som höra till själens salighet, är menuiskan liksom en saltstod, ja hon är lik en stock och sten, samt en stod, som ej har lif, och som saknar bruket af ögon, mun, sinnen och hjerta ?). Det är på End af denna lära Luther har förkastat alla otöfningar och i följd deraf läran om aflat. Katoliken åter, som tror på menniskans frihet och nog andlig kraft att kunna medverka med Guds nåd, tror sig inför Gud ansvarig för sitt görande och låtande. Katoliken tror visserligen att han för Kristi skull får sina synders förlåtelse, vid vilkor dock, att han af fri vilja medverkar med Guds nåd, är ångerfull och botfärdig. bekänner, så vida möjligt, sina synder uti skriftermålets sakrament, och är färdig dels att godtgöra inför menniskorna sll tillfogad skada, förargelse, all ovänskap m. m.,. dels att äfven inför Gud tillfyllestgöra i sin mån genom att rivilligt undergå de timliga straff, som den eviga ttvisan kräfver af syndaren. Dessa straff godtgöras enligt skriften genom bön, fasta och al mosa. Men, som enligt läran om de Heligas samfund alla rättrogna utgöra (II Kor. 8: 14) en lekamen, der den ena lemmen skall anse den andra som medlem. så kan kyrkans högsta myndighet, på grund af makten att binda och lösa, tillgifva den redan rättfärdiggjorda syndaren en del af eller hela det efter syndaförlåtelsen qvarstående syndastraffet. vid vilkor af bön, fasta och almosa till ett bestämdt mått. Rörande almosan. som i Luthers tid samlades till vissa kärleksverk och då gaf anledning till verklig eller låtsad klagan öfver missbruk, har det Tridentin-1 ska kyrkomötet strängt förbudit att samla dylik almosa, så att nu hvar och en får sjelf bestämma både huru mycket och åt hvilken fattig han vill lemna sin almosa. Aldrig får presterskapet, hvarken det högre eller det lägre, ett enda öre deruf, och ändå skola de göra goda affärer. Efter det sagda är det svårt att inse huru Södermanlands läns Tidnings redaktion skall, rörande aflat, kunna bevisa, att fårahjorden tror, att den får syndernas förlåtelse annorlunda än uti Skriftermålets sakrament. Men märk! i denna syndernas förlåtelse tror katoliken sig blifva delaktig utan något slags afseende p läran om aflat, lika visst som de troende proteö stanterna tro sig blifva delaktige uti syndernas förlåtelse genom tron. Hvilkadera hafva rätt, lär väl icke Södermanlands Läns Tidnings redaktion tilltro sig kunna afgöra! Lika litet skall det lyckas någon att bevisa, det någon enda katolik i verlden skall inbilla sig att kunna köpa aflat. Till och med de två ovärdiga skriftebarn, hvilka (efter hvad som blifvit anfördt uti mitt genmäle till Göteborgs H. 0. S. TJ skola hafva påstått sådant inför biktfadern Luther, hade i sjelfva verket icke trott sig hatva köpt hvarken aflat eller något annat; de hade blott lemnat sin almosa till Tetzel och kommo nu till Luther för att genom Skriftermålets sakrament och de öfriga vilkorens fullbordan, göra sig delaktige af aflat3). Här i Sverige hade Skriftermålet efter reformationens införande blifvit bibehållet minst intill 1670 uti samma skick som uti katolska tiden, och hvart och ett skriftebarn betalde åtmistone under Iutherska tiden efter fullbordad skrift, en liten penningsumma. Månne det kunde kallas att köpa . att han Fr a RR AA ARD mA DD FJ KeA je AMN OO mA VAD DERA DÅD dd mv hyra ti fi d 0 fn 400 2 d st d d (-1-H00