Aftonbladet – 31 oktober 1872, sida 2

om allmän omröstning valde fogdar. Motlp lenna nyhet protesterade ledarne för Kreuz-n seitungspartiet på det bestämdaste. Grefvelh Senft Pilsach förklarade att valmännen ill jandtdistrikterna voro beroende personer, la utan insigt, ät hvilka man icke kunde an-ll förtro valet af vigtiga embetsmän. Äfven1 Kleist Retzow (en af Kreuzzeitungspartiets f samle stiftare) uttalade sig för bibehållan-tk let af de gamla förhållanderna, hvilka ut-la märkt väl bestått profvet. Inrikesministeru t Eulenburg förklarade, att regeringen abso-a lut måste förkasta herrehusets förslag, hvarpå v Kleist Retzow hånfullt svarade: Jag hop-h pas, att herrehuset ännu skall antaga rättle mänga bestämmelser, som inrikesministern i förklarar oantagliga. Det skall då visa sig, i hvilken ställning regeringen i sin helhetin 1 tager till det framstälda lagförslaget. Derefter antogs det konservativa utskottets förslag med 72 röster mot 64. NationalZeitung beledsagar denna omröstning medl! följande anmärkning: Herrehusets majoritet l! har ändtligen visat, att hon kullkastar hela ! kretsordningsförslaget. Hon har förklarat :! sig vilja upprätthålla de hittills bestående l: institutionernas feodala grundval. Herre-l: huset har nu fullständigt brutit med förslagets grundprincip, och man kan med säkerhet förutse att det utan vidare skall hålla på sina förändringar af detsamma. Grefve Eulenberg är i alla händelser icke den man, som förstår att rubba herrehusets beslut. Kölnische Zeitung fäster uppmärksamheten på de beklagansvärda följder, herrehusets seger i denna fråga måste hafva i fråga om reformer inom kyrkooch skolväsendet. Tidningen frågar, åt hvilken man skall anförtro tillämpandet af de nya lagarne angående skolorna och kyrkornas egendom och ät hvilken auktoritet man skall öfverlemna förandet af civilregistren i de provinser, som icke hafva en vald kommunaloch provinsialrepresentation. Det är tydligt, att om den öfre kammaren lyckas göra ifrågavarande lag omöjlig, kultusoch undervisningsministerns ställning skall blifva mycket komprometterad och att förhoppningarna om liberala reformer åter skola blifva undanskjutna på obestämd tid. Det är naturligt att mycken förstämning måste räda bland allmänheten och inom pressen öfver förkastandet af en lag, som deputeradekammaren behöft två år för att få till stånd och på hvilken man bygt så stora förhoppningar för utvecklingen af liberala institutioner i Preussen. National-Zeitung yttrar i en ledande artikel för den 26 dennes: Om det verkligen skall inträffa, att reformen strandar, önska vi ingenting annat än att herrehuset ännu ytterligare må visa sig i den gloria, i hvilken det hittills uppträdt. Vi hoppas då med tillförsigt, att det sjelf skall gräfva sin graf, så att vi snart kunna få fira dess begrafning. Vi kunna icke nog starkt uttrycka vår häpnad öfver våra junkrars brutala, högmodiga och opatriotiska tänkesätt, deras förakt för folket och deras usla gnideri i penningfrågor. De vilja icke en gäng välta ifrån sig bördorna på de rike industriidkarne, utan på småfolket, på daglönare och fabriksarbetare! Vi lefva under en monarkisk författning och måste hälla till godo med de brister så väl som med de fördelar, hvilka åtfölja en sådan. Men allting har sin tid. Allt djupare rotfästar sig den öfvertygelsen, att herrehuset öfverhufvud icke är till någon nytta och att den enda tänkbara reformen är att undanrödja det. lOm vi skola fortfara att arbeta med och I emot detta herrehus, så slita vi endast ut I våra krafter i ett onyttigt Sisyphusarbete. :I Långt bättre är det då att dag och natt tänka på, hura vi på bästa sätt skola få I bort herrehuset. i Före 1867, då Ungern ännu genom sam: I ma riksförfattning var förenadt med Öster. lrike, hette det alltid i ungerska tidningar. latt landets financiella ruin var oundgänglig. -Jom icke Ungern finge sina finanser för sig tloch blefve separeradt från den österrikiska I administrationen. År 1867 afslöts ändt ligen en för Ungern särdeles gynsam öfver lenskommelse, i det Österrike öfvertog 70 -I procent af de gemensamma utgifterna och VI statsskulden, under det Ungern fick sin sär-I skilda fivansstyrelse och blott förband sig LI till ett bidrag af 30 procent till riksfinan serna. Man väntade nu, att Ungern skulle uppblomstra i en hittills okänd grad och snart skulle öfverflygla sina rivaler på an rv dra sidan Leitha-floden. Men motsatsen har inträffat. Antingen det må vara odugliga ; I finansministrar eller befolkningens brist på v)idoghet eller de dåliga kommunikationsmed t) len, som varit vällande dertill, så kan dock ilicke det faktum förnekas, att det är illa bestäldt med de ungerska finanserna och flatt en statsbankrutt står för dörren, om sj man icke tillgriper utomordentliga medel -JUr ett bref från Pesth af den 25 dennes -I meddela vi följande data: År 1869 utgick -Iden ungerska statsbristen till blott 8 ! I mill. gulden, men bland inkomsterna val l upptaget ett lån på 23!,2 millioner. År 187( -I steg underbalansen till 21 millioner, af hvil ,Iken anledning nya skattkammarbevis utfär I dades. År 1871 hade bristen vuxit till 44 I millioner. År 1872 har den redan stigir till 82 millioner, oaktadt ännu två månader ujaf året återstä. De direkta och indirekt: -I skatterna hafva i år gifvit omkring 20 mil -Ilioner mindre än hvad som var beräknadt -II början af September fick finansministern -I Kerkapolyi från statshufvudkassan under I rättelse om, att den icke mer kunde betale I anvishingar från statsjernvägarnes bygg f nadsentreprenörer. Man telegraferade nt -I fram och äter och alla provinsfonder uttöm t) des, ehuru det föga hjelpte. Statskassar -I stod omedelbart framför en fullständig in .Jsolvens. Man lånade nu i all hemlighet 1C I millianer i Wien nå hvnotek och vaxlar för