Aftonbladet – 29 oktober 1872, sida 2

verkligen ej om jag en enda gång har nämnt dessa båda herrar.s Jag förmodar likväl att du har sett eller hört något af dem efter din hemkomst ? Nej, svarade Frank, det kan jag ej heller säga.2 oo Men detta är ju högst besynnerligt! sade den gamle mannen. Får jag fråga dig, hvarför? — Här sitter jag, tillade ban hastigt, och håller långa tal om attjag för ingen del vill intränga i dina enskilda angelägenheter och trots denna försäkran gör jag dig fröga på fråga, om huru du ämnar göra än med en sakochlän mö den annan!s Jag har en anledning att ej ha uppsökt dems, svarade Frank, ehuru jag knappt kan hoppas att ul skall godkänna densam ma. Rent ut sagdt, undviker jag bäde min kusin och min gamle vän, juristen, derför, att innan jag lemnade England, ja, qvällen före den dag då jag gick ombord på Jason, hade vi ett samtal om min framtid och huru jag skulle använda de pengar som jag bade med mig ut. Bäda varnade mig då i de allvarligaste ordalag för att riskera dem på — ja, just på det vis, som jag likväl sedan gjorde det. Och du tycker ej om att säga dem att du handlade i strid med deras varningar i att deras förutsägelser fullkomligt slogo n? Nej, jag medger att jag känner mig generad derför. Min gode vän, sade mr Womersley, du har inte lefvat i verlden så länge som jag och har derför ej heller hunnit inhemta sanningen af att ingenting gör menniskor mera benägna för att tro oss om allt godt, än då de få höra att vi samlat förmögenhet. Hade du återkommit vid den tidpunkt, då du egde intet, men hade förlorat allt,