Aftonbladet – 29 oktober 1872, sida 2

— Skjutförsök med kulsprutor i Norge. uftenbladet för den 26 dennes meddelar en orrespondens från Hovedön, der den samansatta svensk norska artillerikomiten för ärvarande anställer skjutprof. På onsdaeen i sistförfilutna vecka hade herrarne Palm: crantz och Winborg från Sverige genom koniten I8tit uppställa två kulsprutor till all nän observationsskjutning på Hovedön för la officerare på platsen, som önskade åse lensamma. Korrespondenten skrifver om lessa skjutprof: Mitrailleuserna stodo uppställda på 400 Inars afstånd från taflorna. Dessa, som oro indelade i rutor och försedda med prick midten af taflan, voro placerade bredvid varandra, så att de utgjorde ett enda helt, 36 fot långt och 8 fot högt. Hvardera mi trailleusen hvilade på en tills vidare anskafad lavett (hvilken längre fram skall ytterigare förbättras i mer krigsduglig riktning). så att hvardera mitrailleusen när som helst kan med lätthet transporteras och serveras vf två man. Först företogs skjutning med hvad man kunde kalla en revolvermitrailleuse. Der består af 6 på en cirkelomkrets af cirka 4 A 5 tums diameter borisontelt placerade pipor, hvardera af ungefär samma kaliber som vårt Remingtongevär. Alla piporna ligga obetäckta och äro blott vid bakändan omgifna af en ungefär 6 tum lång metallcylinder, inom hvilken tändstampen jemte den öfriga låsmekanismen befinner sig. Bakom mitrailleusen, på lavettsvausen, sätter sig den ene af serveringsmanskapet och rik-j tar mitrailleusen under skjutningen förmedelst vanliga sigtinrättningar; den andre står, sitter eller ligger, allt efter omständigheterta, till höger bredvid honom, Med en vef genom högra sidan af cylindarn sättes hela mordmaskinen i rörelse, hvarvid de förenade piporna rotera och skjuta successivt, alldeles som under skjutning med en revolver, blott med den skilnaden, att hvar och en af dessa, så behändigt sammanställda småmanöviör här blott bero af den färdighet, hvarmed vefven behandlas, och detta arbete kan gå ganska raskt undan. Ofvanpå cylindern anbringas nu ett magasin med 400 patroner, och genom en motsvarande öppning i cylindern spatsera pa tron efter patton nåd i den framilande pi pan, under det att lika hastigt en dylik li ten nätt tingest flyger ut ur eu annan. Nu börjar musiken spela upp. Det är mycket eget, när man på afslånd hörljudet af dessa oafbrutna skott. Det åstadkommer samma förnimmelse som ett utbrytande aflägset ovä der, vär mörka moln börja drags sig upp på himmelen. På nära håll är det deremot helt annorlunda, då är det tanken på den kalla verkligheten, gom ovilkorligt öfverväldigar. Br-r-r-rrr-r — krack!och der har jag utslungat alla de 400 på en god minut! Ett nytt magasin på! Det börjar verkligen bli lifligt; men bagateller att tala om; några och nittio procent träffar spridda på en yta af 4 qvadratfot. Åja, en skön best ätt möta i ett bergpass! Hvad dex andra mitrailleusen angår, hvilken nog i någon mån kan afslöja för en begreppet kulepruta och som man derefter började skjuta med, så måste den såsom ett obetydligt uttryck för civilisationens bemödande ätt fallkomna sig i förgörelsekonsten sägas lemna ett ganska oklanderligt bidrag. Parallelt bredvid hvarandra utbredda på ett horisontelt bräde ligga 10 gapande pipor af ungefär ofvannämnda storlek. På bakändan af dessa anbringas magasiner med 250 patroner i hvardera, ordnade i 10 ver tikala kolonner, motsvarande de 10 piporna. Genom att föra en under piporna anbragt häfstångsarm fram och tillbaka ett balft hundra gånger kan man med den största lätthet i veriden sända sin fiende ett par ma gasiners innehåll efter alla decimalsystem