Aftonbladet – 28 oktober 1872, sida 2

till mr MPberson, fråga borom huruvida de män som utförde arbetet på Gwynruthinsbanan ännu äro anställda för jernvägsbyggnad och hvar de nu äro stationerade. Sedan detta är gjordt, hoppas jag att vara tillräckligt frisk för att taga hand om affä ren. Vi kunna då begifva oss på väg och tala med dem personligen och jag tviflar ingalunda på, om jag bara får dem i samspråk med mig, att jag inte ganska snart skall utforska hvem som varit nog oförskämd att taga hvad som lyckan hade skänkt ät oss. Mycket bra, sade Grogram. Hå, men se här — han började dermed famla i sina rockfickor — jo, här har jag det afbrutna handtaget af spaden, som jag talade om att jag hittade nere i hålet. Villpi kanske titta på det?s Nå, min sann! sade Niklas med märkbar häftighet; vill ni verkligen säga att vi hela tiden haft det liggande i er ficka, utan att det fallit er ino, att förut visa mig det? Ni gick ju ned för att taga upp handtaget hit? Kan det inte vara en möjlighet, att detia fynd skall gifva oss en god ledning vid de bevis som vi önska vinna? Och här står ni, lngn som ett träbeläte och låter mig tröttas med attstala och bevisa!l Jag glömde det, käre herre; jag glömde rakt bort det, inföll Grogram urtäktande. Se här; tag nu och titta på det, om ni så vill. sKan man tänka sig, att karlen rakt glömmer att han går med ett så vigtigt bevis på fickan? sade mr Pentweazle och höll trästycket i sin utsträcka hand. Det var den öfra delen af ett spadskaft, helt i handtaget men tvärt afbrutet, just der det varit inpassadt i jernholken. Rätt under handtäget vero några bokstäfver in