Aftonbladet – 28 oktober 1872, sida 2

ljde ett års skriftvexling af häftigaste artjn: ellan bolaget och regeringen, till dess attlyf utligen det ej blef endast skrifter somk exlades. En af regeringen till Laurium ,z ind agent örfilades upp af en af bolagetslm rektörer, och en tysk ingeniör, Jikaledes 1; tsänd af regeringen, kastades i hafvet med hp, na instrumenter och kartor. Å andra sila An bereddes bolaget alla slags trakasserier I vy ch obehag såväl af regeringen som af dely er eller mindre respektabla röfvare, hvil-lg as fantasi uppjagats af de rykten om Lau-d lums omätliga skatter, den atheniensiskaf; regsen funnit sin räkning vid att atsprida, ln ch hvilka upprepade gånger tvungo bolaget a tt värja sig med väpnad hand. f Detta tillstånd varade ännu, då grekiekalaq ammaren i Maj 1871 ph förslag af venterns ledare, hr Deligeorges, voterade en ag, hvarigenom, eftersom ekvoladerna voro tatsegendom, regeringen bemyndigades att enom offentlig auktion eller annorledes på örmånligaste sätt föranstalta om deras föräljning eller sjelf vidtaga åtgärder för eras bearbetande. Nu steg bolagets förittring till sin höjd. Huru, menade det, knalie det kunna vänta sig rättvisa hos en rekisk domstol, när den lagstiftande myn igheten sjelf afklippt frågan genom att i n ny lag förklara den omtvistade malmen ör statsegendom! — Regeringen svarade uärpå, att kammaren ingalunda afgifrit nåson sådan förklaring; ekvoladerna voro statsgendom äfven derförutan, och detta faktnm mnfördes endast som motiv för den regerinsen meddelade rättighet att bortauktionera iem; domstolarne voro lika fria att döma som förut. Med detta temligen sofistiska var kunde likväl ej bolaget låta sig nöja, utan begärde äfven i denna sak beskickninsarnes mellackomst samt på samma gång af regeringen en betydlig skadeersättning. Så stod nu saken i Maj 1871. Å ena silan regeringen, som, stödjande sig på lagens bokstaf, begärde uteslutande dispositionsrätt stver ekvoladerna, 30 procents skatt af sex sjundedelar af det sedan 1865 deporterade bly och alla tvisters afgörande af grekisk iomstol. Å andra sidan fordrade bolaset. på grund af ain tydnving af koncessionen, ekvoladerva uteslutande för sig, vägrade att betala mera än 10 procent i skatt för allt bly, utfördt före 1867, ochi. begärde alla dessa frågors lösning pål diplomatisk väg. Att försona dessa påstå enden blef xn den ingalunda lätta uppgift. de franska och italienska beskickningarne påtogo sig. — Den juridiska rätten var otvifvelaktigt på grekiska kronans sida, men deremot visade billigheten att skatten at 30 proc. var oskäligt hög samt att bolaget, ntan hvilkets åtgöranden ekvoladerna troligex änvu i dag skulle legat glömda, okända och värdelösa i jorden, ej borde utan skälig ersättning för sina nedlagda kostnader uteslutas frän rätten till deras bearbetande, Frägan blef ännu svårare genom den dmtåliga ställning, hvsruti den grekiska ministören befann sig. Lauriums metalltillgångar hade af ryktet ofantligt öfverdrifvits, så att det mästan hade blifvit en folktro, att de skulle vara tillräckliga att lemna hvarje grekisk medborgare en ärlig inkomst af hundra francs. Oppositionen i kammaren försmådde ej att begagna sig af dylika sagor för att stämpla hvarje böjelse till förlikniog hos regeringen sksom landsförräderi och bevis på att ministeren voro såld åt bolaget. Under sådana omständigheter framlemnades den fransk-italienska kollektivnoten af den 23 Maj 1871. Tre alternativer förelades deri den grekiska regeringen: antingen att köpa alla bolagets anläggningar för en summa som skulle bestämmas efter värdering mellan 14 och 18 mill. fr., eller att deltaga med bolaget nti affärens bedrifvande mot erläggande af en viss, likaledes på värdering beroerde rund summa, eller ock slutligen att afstå från sina framställda anspråk. — I spetsen för ministeren stod vid denna tid Commosdonrog, en afgjord fiende till det parti, som framtvingat lagen om ekvoladerna i Maj 1871, och sjelf ej obevägen för en kompromiss. Han vägade och kunde likväl ingenting göra utan kammarens hörande, hvarför densamma nu inkallades till den 15 Okt., då Commondouros för densamma framJade ett förslag att modifiera den olycksaliga lagen om ekvoladerna. BSinnena voro emellertid allt för upphetsade för att förslaget skulle korna vinna bifall. Det medförde endast ministeren Commondouros fall cch bildandet at ett nytt i politiekt häneeende fullkomligt färglöst kabinett under Kaimis. Denna minister hann dock knappast mottaga ett i December af Frankrike cech Italien framstäldt förslag att un derstälJa frågan pröfning af en skiljedomstol under ordförandeskap af engelske ministern i Athen, kr W, Stoart, förrän den i sin ordning i Januari 1872 störtades af Commondonros parti i förening med en annan parlamentarisk grupp under Bulgaris, hvilken senare nu bildade en ny ministör, men på samma gång upplöste kammaren och förordnade om nya val. -— Under allt detta gjorde likväl frågan, som det tycktes, ett väsentligt steg mot sin lösning. Italienska parlamentet, inom hvilket denna fråga äfven diskuterats, hade nemligen uttalat sig för att anse saken såsom en enskild affär, hvilken ej borde behandlas på diplomatisk väg, och det försäkrades samtidigt, att hr Thiers gifvit det Bya franska sändebudet Jules Ferry instruktioner i denna syftning. — Den nya kammaren konstitnerade sig ändtligen i Juxi månad efter ganska stormiga nppträden vid valen, vid hvilka öfver trettio personer ljutit döden, samt slagsmål och upplopp hört till ordningen för dagen. Bulgaris föreslog nu för denna nya församling en kompromiss på de grunder, som antogos skola komma att framställas af det franska sändebudet. Men det var skrifvet i ödets bok, att frågan ej skulle lösas så lätt, ty ETTER fästet tee till mr MPberson, fråga bonom. huruvida de män som utförde arbetet på Gwynruthin; hanan ännn ärn anställda för iernvägsbhvg;