Aftonbladet – 28 oktober 1872, sida 2

af -— D Laurium-frågan. Sedan någon tid tillbaka har Laurium-m frågan skyldrat i tidningarnes spalter, utanlni att allmänheten tagit mycken notis derom. la Få ha vetat, hvarom. fråga varit, ännu färre 3( ha intresserat sig derför, och de allra flesta lv: hafva troget gått förbi alla meddelanden ti derom, tills de nu med förvåning finna attlol de brännande frågornas rika katalog för-loc ökats med ännu ett nummer, och nu undrar lli man: Hvad är det egentligen frågan om? ifr Berget Laurium, som utgör Attikas fram-vi skjutande sydöstra hörn, var i forntiden be-sA kant för sina rika blyoch silfvergrufvor.k Redan under Themistokles tid afkastade pbi dessa årligen till Athens statskassa värdet! sl af 4 millioner francs, och under Perikles lc tid hade afkastningen stigit så ofantligt, att Athen dermed kunde betäcka nästan hela lti kostnaden för det Peloponnesiska kriget. la Man kan göra sig en föreställning om grufli vornas betydenhet, när man vet att tjuguIn usen slafvar dagligen arbetade i schakten1 1 amt att en särskild domstol måste upprät-v tas för att afgöra de tvister, hvartill gruf-!s brytningen gaf anledning. Men efter KXeno-la phons tid blef bearbetningen allt mindre och I mindre gifvande, så att Lauriumgrufvorna lfi vid tiden för Kristi födelse antogos varalfi nära nog uttömda, och ett par århundraden l1 senare omtalas de af Pausanias endast så-lo som ett historiskt minne. Forntidens arbe-ld tare hade likväl åt kommande slägten efter-h lemnat ett rikt arf i de massor af malm, lf som blifvit upptagna ur berget, men kastats lt å sido såsom för fattiga att löna mödan attl1 zmältas och under seklernas lopp bildat väl-la diga högar omkring grufschaktens öppnin-3a gar. Dessutom var hela trakten kring dels gamla smältagnarne uppfylld med hopar afle slagg och affall, hvilkas ännu betydligalc metallhalt de gamle med sina ofullkomliga d smältningsmetoder ej förmått tillgodogöralr rig, och som derför glömts och sparats tilll dess ångkraften och det nittonde sekletsjt kraftfulla maskiner ersatt antikens enkla redskap: r Länge fingo Lauriums skatter sofva i ro. t Nya eröfrare aflöste hvarandra i besittnin-dq gen a! Greklauds klassirka jord, och i detlc olyckliga landet var svärdet mera och oftare lh till heders än hackan och spaden. Det varlj först efter befrielsen, på 1830-talet, som lo man åter började tänka på att undersöka, l om någon grund funnes för den folktro, som l ännu vid namnet Laurium fäste tanken på lt omätliga rikedomar. Eu kommission af tyli tka vetenskapsmän nedsattes, hvilken dock la efter länga forskningar förklarade grufvorna : värdelösa, och dervid stannade saken för l4 den gången, Det var året 1863 förbehållet 1 att begynna den nya eran i Lauriums hils storia. En lycklig ingifvelse förde egarne l( af betydliga grufvor i Spanien och Sardi-1 pien, hrr Roux och Serpieri, den förre frans-1 man, den senäre italienare, att med egnajl ögon på stället öfvertyga sig om, huruvida ls de tyska professorerna gissat rätt. De fanno l; snart, att den af de gamle såsom oduglig t ansedda slaggen visserligen innehöll nästan : intet silfver, men deremot ännu erbjöd 8 ål1 12 procent bly, i hvilket litet silfver ingick li i en proportion af 300 å 400 grammer pr: ton. Den af de gamle undankastade mall: men blef ej af dem uppmärksammad, men ; endast slaggens bearbetande ansågs så gif-l; vande, att de genast gingo i författning om att försäkra sig om besittnivgen af den jord, i på hvilken slagghoparne förekommo. i Det var emellertid ej lätt att afgöra, tilll. hvem man borde vända aig. Sedan någon tid befann sig nemligen kommunen Keratea, l:! eu by om 800 invänare, i process med grekiska kronan om denna jord, gom var fördelad i fem fastigheter, Pountazesa, Pacha, Placa, Cyprianas och Ergasativia. Hrr Roux och Serpini beslöto sig för att underhandla med kommunen Keratea samt lyckades att köpa dess rättigheter till jorden för det billiga priset af 1 franc 80 cent. pr qvadratkilometer; Kerateaterna voro medgörliga, emedan de visste att deras rätt var beroende af processen med kronan, — Köparne bildade nu uti Marseille ett bolag med ett första grundkapital af en half million francs och inlemnade derpå den 14 April 1864 till dåvarande grekiske finansministern Valvis anhållan om koncession för bolaget att fritt och obehindradt bearbeta slaggen på de nämnda fem egendomarne. Efter nägra svårigheter erhöll bolaget denna koncession, med förbehåll att respektera kronans rättigheter till den del af ifrågavarande jord, som vid slutet af processen med Keratea kunde blifva kronan af domstolarne tillerkänd, som garanti hvarför bolaget förbands och åtog sig att deponera 10,000 fres. Samtidigt angaf finansministern såsom sin mening, att kronans rättigheter endast sträckte sig öfver sex sjundedelar af Ergastivia, hvilka likväl ensamma utgjorde fem sjettedelar af hela jordytan. Bolaget skred sig pu till verket, och liksom genom ett trollslag uppväxte snart en hel liten stad af verkstäder, gjuterier och arbetarebostäder i den nyss ödsliga nejden. Från Spanien, Frankrike och Belgien införskrefvos skickliga arbetare, tre lokomotiver om trehundra hästar sträfvade att till ngnarne framföra det dagliga behofvet af 400 tons slagg, Ergastivias hamn fyldes af fartyg från alla länder, vägar anlades, broar byggdes, och man såg öfverallt spår af det nya lif, som väcktes i bergets slumrande jätte. Arbetet fortgick med den raskhet, att bolaget redan i början af 1865 fann sig färdigt att utskeppa sin första last, bestäende af 400 tons silfverhaltigt bly, Men nu infann sig också den första svårigheten. Slaggen, ur hvilken dettably producerats, hade hemtats utan åtskilnad så välfrån den jord, hvarpå kronan gjorde anspråk, som REISE ETRADE RA ARA ARP nr rt rn—LÄ OO I I rave tighet, men jag tror ändå knappt. att ert förslag passar mig. Hvad inbrottsstöld anI går. skulle jag vid en sådan spela en klen