Aftonbladet – 26 oktober 1872, sida 3

dygdepredikande och all-osund sentimentalitet, hvilka utgöra ett så utmärkande drag för en stor del af de engelska och tyska ungdomsskrifterna med deras onaturligt ädla hjeltar och hjeltinnor, hvilka hafva alla dygder utom den att någonsin kunna hafva existerat. Verne vänder sig till de ungas hjertan och förstånd genom att skildra goda, ädla och manliga karakterer, hvilka med gladt mod trotsa faran, som sätta pligtens och hederns fordringar öfver allt, och som, då de afvika från det rättas stråt, dyrt få sota för följderna af sina förvillelser och fel, utan att den lärdom, som ligger i detta öde, neutraliseras genom några mer eller mindre lång randiga reflektioner, afsedda att utgöra ett slags fabula docet. Om sålunda Vernes bok är en lektyr, som med trygghet kan sättas i händerna på ungdomen, utgör den å andra sidan genom sin qvicka, liffulla framställning, sin Humor och sin nästan glänsande fantasi ett arbete, som kan intressera äfven läsare af en mognad ålder. Ötfversättningen af detta Vernes senaste arbete är utmärkt vårdad och förläggaren har gifvit det en vacker och smakfull utstyrsel.