Aftonbladet – 26 oktober 1872, sida 3

LITTERATUR-TIDNING. Innebkåll: Verne, Kapten Hatteras rescäfventyr, — Dietrichson, En arbetare. — Bokhandäsnyheter. — Musikpressen. — Litteraturoch konstnotiser. Kapten Hatteras reseäfventyr af Jules Verne. Öfversättning från femte originalupplagarn af Robert Bachmann. (Stockholm, 1871. Oscar L. Lamms föriag.) För Verne tyckes ingenting vara omöjligt. Han gör verlds2omseglingar under hafvet, han företager resor från jorden till månen, han ställer sig i speisen för utflykter till jordens medelpunkt, med flere dylika storverk, oerhörda i turistväsendets annaler. Det kan derför icke förefalla underligt, att han i sitt senaste arbete med sina läsare också företager en liten lustiur till de arktiska regionerna, att han der med dem kommer att göra en öfvervintring, så rik på faror och underbara händelser, att alla andra nordpolsfarares äfventvr i jemförelse dermed förefalla som rena bagateller, och att han slutligen, efter att hafva företagit en högst djerf segJats öfver det öppna polarhafvet, med gina läsare kommer till Noråpolen, om hvilken man nu får veta, att den befinner sig midt i kratern på den rysliga polvulkanen. Allt detta skildras i kapten Hatteras rezgäfventyr och med ett så fängslande behag i framställningssättet, med en så hänförande liflighet och en så imponerande trovärdighet, att man knappast fär rådrum att reflektera öfver det stnndom mindre rimliga och antagliga i författarens förutsättningar, hvilka alla äro frukten af en mycket stor beläsenhet, men icke tillräckligt sofrade i en nykter kritiks degel. Trots detta utgör Vernes arbete en så pass god resumå af hvad man känner om de arktiska regionerna och innehåller en så klar redogörelse för de mera betydande expeditioner, som blifvit utsända till dessa trakter, att man äfven från synpuukten af det faktiska kan med stort nöje taga del af det samma. Hvad som i egenskap af. ungdomsskrift fördelaktigt utmärker denna, likasom Verne öfriga böcker, är dess frihet från allt tillgiordt