Aftonbladet – 25 oktober 1872, sida 2

läste i ett landsortsblad en detaljerad beskrifning öfver din strid med honom, då du försvarade dig så raskt och i hvilken du var ganska nära att tillsätta lifvet. I samma tidning stod äfven förbrytarens namn, Georg Bradstock, utsatt. Jag drog genast försorg om att tidningen blef uppbränd, för att denna berättelse, — rätt ohygglig som den var sammansatt, efter tidningsskrifvares vanliga sed, — ej skulle läsas af Ellen och onödigtvis plåga henne; detta gör att ehuru hon har ett ungefärligt begrepp om tilldragelsen, vet hon likväl inte att det var mrs Bradstocks man som satte lifvet till vi detta tillfälle. , Några minuters tystnad uppstod. Anser ni då, sade Frank långsamt och betänksamt, att jag bör yppa alltsammans för Ellen? Det gör jag visst! Och af flera skäl. Det första och vigtigaste är att om inte du meddelar henne det, så kan hon från annat häll få reda derpå och på ett sätt, som utan tvifvel kan bli mycket pinsammare för henne. Menar ni att det finns någon person som är väl bekant med tilldragelserna dervid och nog skadelysten för att vilja berätta dem för Ellen, på ett för mig ofördelaktigt sätt? Nej, så var inte min mening. Förhållandet är för det närvarande följande: Ellen vet att du, till sjelfförsvar dödade en förrymd förbrytare som anföll dig, men hon vet inte brottslingens namn, Mrs Bradstock vet att hennes man, en lagdömd förbrytare satte lifvet till under en strid med en herreman som han hade anfallit, men namnet på denne känner hon ej. Mrs Bradstock bor: här på egendomen och knappt går en dag förbi, då hon inte ser Ellen och denna till talar henne. Du, Frank Scorrier, ut