Aftonbladet – 25 oktober 1872, sida 2

itergifva nationen det lugn, hvilket hon efjersträfvar; och det är detta som revolutionen till hvarje pris vill hindra. Också föriubblar hon sina ansträngningar för att vilseleda och bedraga landet. Eder patriotism uppreser sig deremot och I beklagen, att man skall se så många ädla personer göra sig till ofrivilliga deltagare i förvillelser, som de afsky, och i resultat, som de frukta. Jag sörjer likasom uni; men likasom ni protesterar jag mot ett sakernas tillstånd, bestämdt att förlänga våra olyckor. Det är omöjligt att misstaga sig i detta hänseende. Republikens proklamerande har alltid varit och skall alltid vara utgångspunkten för den sociala anarkien, fältet öppet för alla tystnader, för alla utopier, och I kunnen icke under någon förevändning låna er medverkan åt ett så olycksdigert företag. Man upprepar ständigt, och med skäl, att vi lefva i en öfverraskningarnas tid, och man anstränger sig hvarje dag att finna en utväg att betrygga lugnet för morgondagen. Om landet har den svagheten att låta rycka sig med af de strömmar, som oroa det, kan ingenting vara mindre obekant än framtiden. Vi ila mot en oundgänglig afgrund. Man skulle förgäfves söka åstadkomma en tillfredsställande dinstinktion mellan det våldsparti, som lofvar fred åt menniskorna på samma gång det förklarar krig mot Gud, och detta försigtigare, bättre disciplinerade parti, som vandrar på omvägar, men fullföljer samma mål. De skilja sig genom sitt språk, men de jaga efter samma chimår; de rekrytera sig icke med samma soldater, men de marschera under samma fana. De kunna icke annat än ådraga oss samma olyckor. Att bevara illusionen om en hederlig och moderat republik, efter de blodiga Junidagarne 1848 och de djuriska dåden af det andra skräckväldet, båda så mördande för vår tappra armå, är det icke att alltför snart glömma försynens varningar och att behandla erfarenhetens lärdomar med alltför mycket förakt? Det är sålunda i det ögonblick då Frankrike uppvaknar, yttrande sig genom en storartad troshandling, som man är nog förmäten att vilja påtvinga det en regeringsform, som är den mest hotande för den religiösa friheten! Det är just sålunda i det ögonblick, då behofvet at allianser gör sig mest tvingande kännbart, som man vill göra hvarje allians omöjlig och som man vill döma sig sjelf till en olycksbringande isolering! Nej, så får det icke blifva! Republiken är lika oroande för intressena som för samvetena. Den kan icke varaan nat än ett mer eller mindre långvarigt provisorium, Monarkien ensamt kan förläna den sanna friheten och behötver icke kalia sig konservativ för att lugna hederligt folk. Det är i synnerhet dessa senare, som jag skulle vilja ätergifva medvetandet om deras styrka. Folket brukade fordom utropa: Om konungen visste det! Hvad det skulle vara rätt att i våra dagar säga: Om hederligt folk ville! Bekämpom utan rast och ro somligas vankelmod och andras försagda eftergifvenhet. Låtom oss öfver allt sätta vår politik, öppen som dagens ljus, mot lögnernas och fiktionernas politik. Fraukrike är i botten katolskt och monarkiskt; döt tillkommer oss att skydda det mot dess förvillelser, att angifva skären för det och att visa det bamnen, Jag hoppas att aldrig hafva svikit denna heliga pligt och intet skall förmå mig att afvika från min väg. Jag har icke ett ord att återkalla, icke en handling att beklaga, ty de hafva alla in gifvits mig af min fosterlandskärlek; och jag gör offentligt anspråk på min andel i ansvaret för de råd jag gifvit mina vänner. Segerns dag är ännu en Guds hemlighet, men hafven förtroende till Frankrikes mis sion. Europa behöfver det, påfvedömet behöfver det, och derför skall icke den gamla kristna nationen förgås, Räkna på min beständiga tillgifvenhet. Nationalförsamlingens president Grevy har afslagit förre kejserlige ministern Mauric2 Richards anhällan, att en framställning skulle göras hos det permanenta utskottet om prins Napoleons häktning, som blifvit företagen i Richards bostad, och att utskottet skulle afgifva yttrande om denna åtgärd. Grö6vy har förklarat att denna sak icke vidkomme utskottet. — Rappel bekräftar det af Temps först återgifna ryktet, att regeringen beslutit att understödja en motion, hvilken kommer att framställas i församlingen af en mängd medlemmär af venstern, och i hvilken begäres att en undersökning skall anställas om de åtgärder, som vidtagits al kabinetten Ollivier och Palikao. Dessa depu terade ämna nemligen upptaga den motion rörande en dylik undersökning, hvilken vid början af förra sessionen föreslogs af deputeraden Leroyer, men som då förkastades, emedan regeringen förhöll sig neutral. De kejserliga ministrarne kunna endast ställas under åtal, såsom vällande till kriget, om den föreslagna undersökningen berättigar ett sädant steg. Enligt ett i dag ankommet telegram har den mycket omtalade San Juanfrågan nu blifvit afgjord till förmån för nordamerikanska unionen. Såsom bekant är hade till följd af en olika uppfattning af Washingtontraktaten af år 1846 en tvist uppstått mellan England och Förenta Staterna angående gränsen mellan deras besittningar vid kusten af Stilla hafvet. I nämnda traktat fastställdes, att från en viss punkt på 49 breddgraden gränslinien mellan hennes britiska majestäts territorier (Hudson-Bayländerna) och Förenta Staternas, skall följa nämnda 49 breddgrad ända till midten af den kanal, som skiljer fastlandet från Vaucouvers ö och sedan gå söderut genom midten at nämnda kanal och Fuca Straits till Stilla Oceanen. Men uti i fråga varande sund finnes en grupp af öar, bland bvilka den Le