Aftonbladet – 25 oktober 1872, sida 2

med mycken vänlighet, min älskade son — ty Ellen har af mig alltid ansetts som en dotter och derföre blir äfven du min son — jag har tvekat huruvida jag skulle tala öp pet med dig i detta ämne, och det är först sedan jag kommit till öfvertygelse om att uppriktighet å min sida härvidlag är nödvändig för din och din blifvande hustrus lycka, som jag samlat mod för detta samtal. Mellan makar bör aldrig förställning, aldrig halfva förtroenden ega rum. En af våra nyare skalder säger: Kan du ej tro mig fullt, så tro mig inte alls — och lita på, Frank, att det ligger vishet i denna vers. Men, käre son, du har inte gifvit Ellen ditt fulla förtroende och det vet du sjelf. Har jag inte odeladt förtroende för henne? sade Frank med innerligt allvar. Du vet att du inte har det. Kan ni för mig uppgifva ett enda fall då jag felat häri? Det kan jag — vill du höra det? Ja, för all del, säg mig det. Dernuti att du förtegat hvad som egde rum mellan dig och mrs Bradstocks man. Sir! ropade Frank och sprang upp — vill ni påstå att — Stilla dig, min vän, sade mr Womersley i det han lade handen på Franks arm; vi måste båda vara lugna; ingen öfverilning må ega rum, — inte ens i ord, — för hennes skull. Hvad jag bestämdt vet och vill uttala till dig är att Ellen inte vet att mrs Bradstocks man dog för din hand. Frank drog ett djupt andetag. Jaså;hon vet ej det? Det är väl ingen nyhet för dig? sade mr Womersley, du visste ju att inte Ellen har reda derpå? Men du kände inte att jag hade mig hela tilldragelsen bekant. Jag