Aftonbladet – 25 oktober 1872, sida 2

Såsom vi vid flere tillfällen framhållit, börja de monarkiska partierna i Frankrike nu för hvarje dag allt klarare inse, att den enda utvägen för landet att återvinna sin forna storhet och kraft är republikens befästande. Också vidtagas af högra centern, der orleanismen hittills haft sitt egentliga stamhåll, åtskilliga mått och steg för att ästadkomma ett närmande till venstra centern, hvarigenom ett regeringsparti kunde uppstå, som vore villigt och beredt att understödja Thiers i hans sträfvande att genomföra den konservativa republikens definitiva fastställande. Denna republikanska ifver har på senare tiden äfven börjat smitta legitimisterne, bland hvilka en rörelse börjat uppstå, som antyder att de icke skulle vara obenägna att göra gemensam sak med den regeringsvänliga delen af högra och venstra centern för att understödja Thiers i hans konstitutionella planer. Oroad öfver dessa hotande tecken, har grefven af Chambord nu ansett tiden vara inne att styrkande och lifvande komma sina trogne till hjelp, och har derför, såsom telegrafen re dan delgifvit, i form att ett bref till deputeraden de la Rochette utfärdat ett nytt manifest. I denna skrifvelse tar konungen på det skarpaste till orda mot republiken, hvilken han anser endast kunna alstra anarki, och ställer Thiers sträfvanden i jemnbredd med de ursinnigaste radikalernes. För öfrigt träder konungen i detta nya manifest nästan tillbaka för den troende, som lofprisar vallfarterna till Lourdes och anser det för Frankrikes uppgift att återupprätta påfvedömet. Den klerikala och sekteristiska politik, som skulle bestämma Frankrikes öden, om Henrik V komme till makten, kan möjligen innebära något lockande för tronens och altarets anhängare, men sannolikt skall blotta utsigten till en sådan på anhängarne af andra partier hafva den motsatta verkan, att de söka skydda sig mot en dylik regim genom att af alla krafter understödja republiken, hvilken åtminstone icke kan leda till ett förhatligt och ljusskyggt prestvälde. Manifestet, hvilket sålunda kan blifva af ganska stor negativ betydelse, är af följanda lydelse: Jag tvekar icke, min käre La Rochette, att fritt och öppet besvara de frågor, ni ställer till mig. Frankrike skall blifva räddadt, och vi skola se det höja sig ur sina ruiner, starkare och större än någonsin, om man ville förstå hvilka som äro de verkliga vilkoren för dess räddning. Landet är trött vid agitationer. En hemlig aning säger det. att den traditionella monarkien skulle kunna