Aftonbladet – 25 oktober 1872, sida 2

Lund sökandes skicklighet och förtjenst, sins emellan jemförda. Vi befinna oss härutinnan i samma förlägenhet, som fakultet, konsistorium, prokanslersoch kanslers-embetena och, förmoda vi, K. M:t sjelf. Att vi för nu förevarande befordringsfråga påkalla en allmännare uppmärksamhet, föran ledes deraf, att den är egnad att belysa såväl de nu gällande befordringsstadgandenas kompletta orimlighet, som anvisa vägen till en bättre ordning. Den har föregångare, som vitna ännu starkare. Det hände sig för ett dusbin år sedan, då grekiska professuren i Lund skulle tillsättas, att fakultetens sakkunnige ledare sjelf erkände sig på tjuguåtta års tid ej hafva idkat grekiska studier. Något senare, då professuren i historia var ledig, var den sakkunnige ledaren en estetiker och språkforskare, som aldrig gjort sig känd såsom historisk forskare eller författare. I den nuvarande tvistefrågan hade vederbörande en sakkunnig att lita till, nemligen astronomie prof. Möller. Vi kunna likväl med allt skäl föreställa oss, att han gerna skulle delat pröfningsarbetet med flere fackmän. Det är bekant att professor Möl ler inom sin vetenskap, astronomien, vunnit ett europeiskt namn. Inom den vetenskapliga verlden lära hans beräkningar af den Faye-Möllerska kometens elementer vara ansedda såsom mönstergiltiga, ja nära nog såsom hittills oupphunna i afseende på noggranhet. Vi föreställa oss likväl i betraktande af den utomordentliga snabbhet, hvarmed i våra dagar vetenskapernas område vidgat sig, och den deraf följande nödvändigheten för forskarne att begränsa sina arbetsfält, att den fulländade mästaren i en vetenskap svårligen kan vara en öfver alla tvifvel upphöjd auktoritet inom alla grenar af en annan, om än med den förre närslägtad. Sålunda, om till och med i det nu föreliggande tillfället ett flertal af fack. män måste synas önskvärdt för pröfnin gen af de till professuren sökandes skick lighet, hur mycket mera måste ej de nu gällande bestämmelsernas olämplighet och äfventyrlighet träda i dagen vid sådana fall. som de ofvan ur Lunds universitets nyaste historia anförda! Det har offentligen uppgifvits, att kan slersembetet tillstyrkt K. M:t att inhemta fackmäns utlåtande, och vi ega anledning förmoda, att uppgiften är grundad. Om, såsom man bör antaga, detta kanslersembetets särdeles väl betänkta råd kommer att följas, blir säkerligen dermed för denna gången allt godt och väl. Men dermed äro ej roten och upphofvet till de ytterst ledsamma akademiska befordringsfrågors förekomst, hvaraf ett exemplar nu föreligger, undan röjda. Den tillfälliga åtgärd, som nu å bane bragts, är ett palliativ. Så länge man der. emot ej angripit det onda i dess rot, skall det otvifvelaktigt allt framgent utbryta på det elakartade sätt, som är väl bekant från ett ej ringa antal akademiska befordrings frågor i Lund. Vi tillåta oss derför ännu en gång at! hemställa till närmare öfvervägande den an tydan om en god utväg ur de nuvarande svårigheterna, som vi tillförene framställt. nemligen kommissioner af fackmän från de nordiska rikena.