Aftonbladet – 25 oktober 1872, sida 2

åratal framlefda under lyckligare förhållanden. Om jag också ej tari betraktande den ovisshet som följde mitt lif derute, dess ljusningar och dess motgångar — de förra så få, de senare så beständiga, till dess jag slutligen såg alla mina förhoppningar ramla — tager jag också inte detta allt i betraktande, så återstår dock ännu att min helsa blifvit skadad och att den ungdomens spänstighet i sinnet, som i forna dagar höll mitt mod uppe, i förtid gått förlorad. Den gamle herrn hade nu äterhemtat sig fullkomligt och började med nya krafter: Jag erkänner hela sanningen af dessa förklaringar, min bäste Frank. Jag försäkar dig, att jag under de långvariga öfverläggningar jag haft med mig sjelf rörande letta ämne har tagit dem i noggrannt öfrervägande; men jag är förvissad om, att ri inte ännu talat om rätta orsaken till den innesförändring som inträffat med dig. Så lära förbundna vi redan äro med hvarandra och så ännu vida närmare som vi genom litt giftermål snart komma att stå, tyckes let mig att vi inte borde ha nägra hemligeter för hvarandra. Deri är jag fullkomligt af samma tanke som ni, sir; och vore jag blott i ständ till utt meddela er någon orsak till den tankspriddhet, den melankoli — eller hvad ni vill kalla det — som enligt ert påstående Att makt med mig, så ville jag gerna göra det. Men hvad säger du då, svarade den samle mannen och fixerade Frank allvaramt, om jag vore i stånd till att säga orsaken — hvad säger du då? Frank studsade, hans kinder förlorade all ifsfärg, han ville tala, men kunde icke finna lågra ord. Min käre Frank, återtog mr Womersley