Aftonbladet – 23 oktober 1872, sida 3

SKU VGALGAR BEMER MES aa I EN nyckel åtkommit och tillegnat sig penningarn samt att denne i sin tur vid tillfälle, då han funnits insomnad å däck, blifvit af förutnämnde Carlsson-Carlen frånstulen 121 rdr af de oloftigen tillgripna penningarne. Sjelf har Hansson påstått att han på lika sätt ombord blifvit frånstulen jemväl de öfriga penningarne. Samtliga de tilltalade blefvo genast häktade för att befordras till undergående af ransakning och har fartygsbefälet, som sålunda förlorat fartygets hbesättning, nödgats anlita tillfällige arbetare för jästens ossning. — Om den jernvägsolyckshändelse, som timade här i hufvudstaden den 26 sistlidne September och hvarigenom en mansperson, som förmodades vara bleckslagaregesällen N. Nilsson, blef öfverkörd vid öfvergången af Gamla Kungsholmsbrogatan, fortsattes i går ransakningen vid rådhusrättens sjette afdelning i närvaro af allmänna åklagaren, t. f. stadsfiskalen Cederborg, och grindvaktaren vid nämnda öfvergång J.F. Lindqvist. Lokomotivföraren Olsson hade deremot ej iakttagit inställelse. At de i dag hörda vitnena äpplystes, att lokomotivföraren fullgjort sin skyldighet, i det han vid afgången från norra stationen gifvit en lång och ihållande signal, eller en sådan som ir föreskrifven, då ett lokomotiv ämnar passera en broeller grindöppning. Likaledes intygades af tvenne stationskarlar vid centralstationen, att en vexellykta varit upphängd vid den längst i norr befintliga vexeln på denna station. -Lokomotivförarens och eldarens uppgifter vid ett föregående rättegångstillfälle, att de blifvit vilseledda af ett hvitt sken, som de tagit för grindvaktarens lykta, tyckas sålunda hafva vunnit stöd, ehuru inga bestämda upplys. ningar kunde erhållas, om skenet från de begge lyktorna var så likt, att en förvexling dera lätt kunde ega rum. Ä Förut har Lindqvist uppgifvit, att han, efter det Upsalatåget passerat och under det södra halfportarne stått öppna, gått in i vaktkuren och der satt sig ned på en bänk samt, öfverväldigad af trötthet, inslumrat. Han tillade nu, att han under trenne veckors tid haft en daglig tjenstgöring af omkring 17 timmar och att han således måst åtnöja sig med endast 4 å 5 timmars sömn hvarje natt. Tillika medgaf han, att det ålegat honom att stanna ute vid grindarne i stället för att begifva sig in i kuren den tid, då olyckshändelsen inträffade, samt upp: lyste på framställd fråga, att han varit anställd i jernvägens tjenst i 17 år, men att han efter den 26-September blifvit försatt ur tjenstgöring i afbidan på målets utgång. Olsson tilläts deremot att fortfarande tjenstgöra. — Målet uppsköts. — Missbruk af allmän välgörenhet. Ett mål rörände en grof förseelse i detta stycke, begånget af Häggdångers kommun, har nyligen blifvit af konungens befallningshafvande afgjordt. Hörnösands-Posten, som lemnar en utförlig redogörelse för detta mål, meddelar. bland annat följande:.. ce n hvar torde hafva i friskt minne missväxtåret 1867 och det storartade sätt, hvarpå välgörenhet och menniskokärlek då kommo de lidande norrländska bygderna till undsättning, i det ymniga gåfvor sändes oss ej blott från bättre lottade delar af vårt eget land, utan äfven från främmande länder: För denna undsätthingsspanmåls fördelning bildade sig nödbjelpskomiteer för hvart och ett af de norrländska länen. Ett godt och ändamålsenligt sätt för nödhjelpsspanmålens utdelande låg deri, att den åtminstone till en del utginge såsom aflöning för arbeten med myrars utdikande samt vägars brytande eller förbättrande. Från sådan synpunkt utgick Westernorrlands nödhjelpskomite, då den bland annat åt Häggdångers kommun aäslog 16! tunnor korn, 1 tunna råg och 8 tunnor haira, med vilkor att endast en tiondedel deraf finge såsom allmosa utdelas till orkeslösa och sjuklinfan under det återstående nio tiondedelar endast nge användas till arbeten af allmännyttig beskaffenhet, såsom i främsta rammet myrutdikningar, väganläggningar eller andra specielt för jordbruket gagneliga ändamål, liggande det socknemännen att till länsmannen i Säbrå redovisa för verkstäldtarbete, hvarefter denne le berättelse derom till nödhjelpskomitn afgifva. Protokollet vid kommunalstämma i fräggdån. få den 8 Januari 1868 ger oss emellertid ett äpnadsväckande besked om det sätt, hvarpå socknemännen beslöto att förfara med de sistnämnda nio tiondedelarne af gåfvan. Man beslöt nemligen, att de i första handskulle utdelas på hela kommunens fyrktal, dock så att spanmålen fortfarande qvarlåge i gemensamt magasin; 25 i protokollet uppräknade hjelpbehöfvande men arbetsföre personer i socknen skulle af skolläraren J. Almqvist erhålia anvisning å någon befyrkad patron, af. hvilken de skulle erhålla arbete, hvarefter de hvarje onsdag och lördag kunde, på at arbetsgifvaren lemnad sedel, å magasinet uttaga spanmål i förhållande till det förrättade arbetet. Emedan något arbete passande efter nödhjelpskomitöns pp ja och välmenta åsigter icke inom Kommunen för närvarande finnes., säger 3 5,.och då dertill kommer, att de mest behöfvande äro sådana personer, som endast kunna förtjena sig något till föda med spinningsarbete, så bestämdes att det arbete, för hvilket spanmål skulle af de hjelpbehöfvande erhållas, skulle bestå af spånad ( 25 öre för härfva strygarn och 20 öre för härfva lingarn), vedhuggning (å 16 öre för ett lass långved, 1 rår 25 öre för famn), ;binnings (betalas ofter vanligheten), gärdselhuggning (Xx 83 öre för lass) 0. 8. V., och skulle spanmåleng värde dervid beräknas till 20 rdr tunnan för korn och 10 rdr tunnan för hafra: Ett om mera krass egennytta vitnande beslut af en kommun torde man få svårt att uppleta. Beslutet innebär: nemligen, såsom man lätt finner, intet annat än att de jemförelsevis burgne och välmående hemmansegarne skulle såsom allmosa mellan sig fördela den gåfva, hvilken komitön ej ansett lämpligt att såsom allmosa till dela socknens ieppeh ieande invinare. De ar beten, för hydlk iv JÖN Skvlle afden anslagnaspanmålen utgå, slexile nemligen utföras till hvarje hemmansegares enskilda nytta, och på det dennes behållning på den snygga affären måtte bli stor nog, sattes spanmålsprisen ganska höga, under det arbetslönerna bestämdes oskäligen lågt. Det syntes länge, som skulle man ostördt få behålla sitt mindre välfångna byte. Länsmannen i Säbrå tycktes hafva förglömt den socknen åliggande, men d fullgjorda skyldigheten att redovisa för utfördt allmännyttigt arbete. Omsider väcktes dock hans uppmärksamhet på denna omständighet, och efter att hafva skaffat sig del af ofvannämnda kommunalstämmoprotokoll, anhöll han, i en skrifvelse till konungens befallningshafvande, daterad den 27 April detta år; att Häggdangors, socknemän måtte åläggas återbära den ovilkorligen gifna och emottagna gåfvan, efter samma pris som kommunalstämman sjelf faststält för tunnan af hvarje sädesslag, med tillhopa 378: 12 öre jemte ränta, samt att dessa medel måtte ingå till den fond, som inom Tänet bildats för framtida behof till lindrande af nöd under tidskiften liknande hårdåret 1867. Genom utslag af den 14 September har konunens befallningshafvande afgjort detta mål; änsman Särenholms ansökan bifalles till alla delar, endast med den ändring, att konungens befallningshafvande beräknat den summa, som kommunen bör återbära, till 880: 40 jemte-5 proc. ränta från den 8 Januari 1868 tills betalning sker. — Mordbrandsransakning. Örebro den 19 Oktober. Vid urtima ting med Örebro härad ilördags å cellfängelset för handläggning af åtskilliga gröfre brott. förehemtades ifrån cellen mwni