Aftonbladet – 23 oktober 1872, sida 3

Bref från Nerike. (Från en tillfällig korrespondent.) Örebro den 21 Okt. 1872. Några underrättelser om firandet här på platsen af den allmänna klagodagen torde icke sakna intresse äfven för Aftonbladets läsare. Redan på morgonen antyddes dagens betydelse enom klockringning med stadskyrkans stora locka emellan kl. 6—7 f. m, Efter ottesångens slut samlades kl 9!7, stadens invånare, med kårer och stater; i Carolinska dläroverkets hus, samt aftågade derifrån i procession kl. half 10. till kyrkan. Processionen öppnades af folkskolans gossar, med:Järare, och forbehängd fana; derefter kom Carolinska skolans lärjungar och lärare, med musikkår och florbehänigd fana; vidare: Tekniska skolans lärjungar och lärare: Vid an komsten till kyrkplanen bildade skolungdomen haye, genom hvilken den följande processionen framgick till kyrkan. I processionen närmast tågade Lifregementets husarers musikkår, länsstaten, skarpskyttekåren (med musik -och sflorbehängd fana) magistraten och stadens tjenstemän, stadsfullmäktige; ärbetareföreningen (med florbehängd fana), rkorådet, keommunalnämnden, samt sist stadens öfriga invånare. Under tåget utförde musikkårerna skiftesvis sorgmarschen. Vid inträdet i kyrkan utfördes en sorgmarsch från läktaren. Efter altartjensten oci närmast före afsjungandet af predikstola-spalmen, afsjöngs från orgelläktaren af en ferstämmic kör af mangoch fruntimmersröster, följande kantat, texten författad af skalden E. W. Lindblad, musiken komponerad af direktör C: J. Lewerth : f ; ung Carl XV kämpat ut; ed re han till Mt land. De store Carlar, som gått förut, Strax kände en konung från Sverige Och skyndåde trvaka hans hand. Re adde sig åt hans kungliga skick, t flamman,: som ut från hans öga gick, Och allt hvad kungligt han menat Låg öppet för deras blick, Men oss är dagen en klagodag: Så kär vi höllo vår drott! TAN byggde landet med rätt och lag, Hans hjerta slog ense med folkets, Och stålet i viljan var godt. Vi kunde i lifvet på honom tro; Thy skall ock hans minne.i Norden bo, En älskad konungasaga. Sof, konung gode, i ro! Predikan öfver den föreskrifna texten inleddes af predikanten, den till åren gamle men alltjemt ungdomlige och kraftfölle doktor Gummlins med ett versificeradt föredrag i ottave rime; hvarefter, och Bedan en fn afsjungits, predikotexten förklarades. Efter predikans slut officierade den nära 84-årige predikanten vid altaret, samt mässade med oförsvagad stämma Tacker och lofver Herran, och från orgelläktaren sjöngs tacksägelsen af fyrstämmig kör. Kyrkan var ej blott under högmässan, utan äfven vid ottesången och aftonsången, tillträngsel fyld af åhörare. 4 På aftonen höll adjunkten vid bärvarände Carolinska läroverk hr A. Sandahl i arbeteteförehingens Iokal och inför etttalrikt antal åhörare en parentation öfver den aflidne konungen; hvilken parentation, efter hvad korrespondenten, som dervid ej var närvarande, af flera åHörard förnummit, varit särdeles anslående, Det kan måhända förtjena anmärkas att beslut om särskild kantat och annat mera först tisdagen före klägodagen fattades, samt att man således haft en nog knapp tid för textens författande, musikens komponerande; stämmornas utskrifvande och sångens inöfning. Kantaten gjorde emellertid ett-särdeles godt intryck; och efter kännares omdöme, hade tonsättaren ej blott lyckats i att skapa. en enkel och vacker melodi, utan äfven förstått att särdeles lyckligt begagna fesekra vessurser Y sångväg som stodo till uds,