Aftonbladet – 23 oktober 1872, sida 3

Fredrika Josefina Andersdotter är född den 22 December 1852, af medelmåttig växt och hade ett fördelaktigt utseende. Hon var iklädd fångdrägt och mycket rörd. Hennes ord afbrötos ofta af snyftningar. Hon berättade, att hon tjenat hos Jakob Jakobsson sedan i våras, att hon aldrig haft något att anmärka emot honom, men tjenstekamraterna hade ofta varit elaka emot henne. För 4 år sedan hade hon, då boende i Carlskoga socken, blifvit bekant med hemmansegaren Änders Persson i Bäck, Vintrosa socken, beläget ungefär en half fjerdingsväg ifrån Jakob Jakobssons hem. Anders Persson och Fredrika Josefina Andersdotter hade då varit i ett ömmare förhållande till hvarandra, och Anders Persson yttrat, att han skulle taga lifvet af sin hustru och gifta sig med henne. Fredrika Josefina Andersdotter hade i våras flyttat till Jakob Jakobsson och straxt efter första torgdagen i Carlskoga besökt Anders Persson för att efterhöra sin koffert, som Anders Persson lofvat öfverföra. Anders Perssons hustru, Anna Nilsdotter, var då inne, och hade vid detta tillfälle intet annat passerat, än att Anders Persson, hycklande, förmanat henne vara beskedlig. Omkring en månad derefter besökte hon åter Anders Persson i samma ändamål som förra gången. Han och Fredrika voro då ensamma. Anders Persson lofvade lemna henne pulveri ändamål att gifva Jakob Jakobssons kreatur, på det att de skulle dö. Hona svarade derpå intet. Dagen efter midsommardagen mötte hom Anders Persson utanför Jakob Jakobssons grind. Han sökte då öfvertala henne att antända Jakob Jakobssons åbyggnad och lofvade henne 200 rdr, i den händelse hon ville öra detta. På detta förslag svarade hon: Jag kan ej göra det, när jag ej är osams med husbonden-. En gång senare, när hon gick vall, kom Anders Persson till henne på ängen, yttrande dervid till. henne: Du har ej tändt på, som jag bedt. Hon svarade åter, att hon icke kunde göra det. Han lofvade henne då 200 rdr, om hon blott ville tiga. Anders Persson nämnde, att han sjelf skulle tända på, men uppgaf ej någon viss afton, när detta skulle ske. Om altonen, då branden timade, gick hon uti ladugården för att hemta en bytta. Hon gick derefter in, men straxt åter ut. På backen träffade hon Anders Persson. Han bad henne då tända på, lofvande henne mera penningar, om hon gjorde det, och 200 rdr, erest hon blott teg. Anders Persson och Fredrika Josefina Andersdotter närmade sig ladugården, och befinnande sigvid dörren till vestra logsträckan, upptog Anders Persson tändstickor, som han bar p sig, och strök tvenne emot bröstet af sin påhafda rock, hvilka gonast fattade eld, hvarpå han lemnade den ena brinnande stickan åt henne och behöll den andra sjelf, hvarefter de på en gång antände halmstrån, som sköto ut genom dörren på logsträckan, hvarvid elden genast började famma upp: Fredrika Josefina Andersdotter ångrade vid åsynen af de smattrande lågorna hvad som skett, förklarande för Anders Persson, att hon icke kunde tiga. Båda försökte då släcka elden; men det var för sent. Dörren kunde ej fås upp; Anders Persson skynlade bort sin väg, hon sprang in och omtalade för kamraten Klara Sofia Larsdotter, att det brann uti ladugården. Denna berättado det för matmodren och matmodren för Jakob Jakobsson, som ögonblickligt uppsteg och sprang ut i blotta linnet. Efter att hafva sett, huru elden omfattade hela vestra ändan af logsträckan ända app till taket, sprang han in, tog benkläderna på sig och skyndade till ladugården samt slärpte at kreaturen. Folk tillströmmade från många håll för att hämma elden och rädda. Jemväl Andersdotter biträdde vid räddningen af lösegendomen, så mycket hon kunde. on visste, att trängen Fredrik Tivander låg uti ena ladan. Honom ropade hon på, men han hörde henne 2). Något annat väckningsförsök gjorde hon ej. Medan branden ännu rasade, kom Ånders Pers. son till henne, medhafvande ett bref från Carlskoga. Hon gick in med Anders Persson för vtt läsa det. Han ställde sig dervid, som om han aldrig förr sett henne, och hade på hennes ord, att hon skulle omtala allt, endast svarat, satt hon fick göra som hon ville, tala om antändningen eller icke; ty han ville svärja på, att vt är osant. Efter detta ögonblick hade hon ;j återsett Anders Persson, som blott en enda lg talat med henne om äktenskap, men dermot: vid första besöket uppmanat henne att ägga repsticker i kaffet åt Jakob Jakobsson, men deraf icke sjelf dricka, utan aflägsna sig, wvarigenom misstanken om att hafva förgiftat Jakob Jakobssons inmilj och husfolk, som alla skulle dö, skulle falla på hennes tjenstekamrat. Jakob Jakobsson upplyste, att han och Anlers Persson under sommaren tvistat med hvarindra om en gärdesgård, men att denna tvist ifvit bilagd, så att den icke utgjort föremål r domstols handläggning. Anders Persson hade ikväl någon tid derefter hotat honom med stryk. Anders Persson, en ni stor karl, född 1820, örnekade sanningen af a It hvad Fredrika Joseina Andersdotter nppgitvit, äfvensom att han varit ond på Jakob Jakobsson och hotat honom ned stryk; men medgaf, att han för omkring 21 eller 22 år sedan varit åtalad för delaktighet dråp, men från ansvar frikänd. I öfrigt bade van blott varit angifven för åtskilliga polisöfrerträdelser, såsom häftigt körande o. s. v. Anlers Persson intygades vara en hård och argsint arl. Om aftonen, då branden timade, sade han ig hafva ätit kl. 8 och genast gått till sängs ned sin hustru samt först fram på natten upptigit, väckt af en Sringr vid namn Sjögren, som omtalat branden. an hade då uppstigit, vått till Jakob Jakobsson, medtagande brefvet ill Fredrika Josefina Andersdotter, till hvilken van endast yttrat: Hur i Guds namn har det syftande på elden) gått tillv Någon hjelp vid äddningen hade han icke lemnat. Han hade edan om aftonen varit och var om natten ännu llamående, Anders Perssons hustru Anna Nilsdotter, som sade sig hafva varit gift med Anders Persson i 14 år, intygade att hon om natten legat tillsammans med mannen, med hvilken sammanlefnaden ultid varit god, och att han först uppstigit, när Sjögren kommit och väckt konom, samt ansåg att något afseende icke borde fästas på hvad ett sådant stycke som Fredrika Josefina Anderslotter pratade. Jakob Jakobssons tjenstefolk, pigan Clara Sofia Larsdotter samt My ngarne Carl Johan Ersson, Johan Olsson: och Per Gustaf Gustafsson, hörda utan ed, hade ingenting att berätta om eldens uppkomst. Anders Persson och Fredrika Josefina Andersdotter hade de icke sett tillsa mmans. Den sistnämnda hade under tjenstetiäen tillsammans tillstält oreda och blifvit beträdd med osanningar. För Clara Sofia Larsdotter hade Fredrika Josefina Andersdotter icke uppgifvit namnet på den som antändt, utan blott sagt att -en god vän gjort det, Fredrika Josefina Andersdotter och Anders Persson vidblefvo den förra sin angifvelse, den senare sitt nekande. För vitnens inkallande, prestbevis anskaffande m. m. uppsköts fortsättningen af ransakningen. (Ner. Alteh.) BORA Handelsanderrättelser. GÖTEBORG den 22 Okt. Kursnoteringar: