Aftonbladet – 23 oktober 1872, sida 2

rar biskoparne om deras protester och före-ho tällningar på konciliet för att hindra an-lta agandet af den olycksbringande dogmen,oc vilkens beklagansvärda konseqvenser de llil edan då angåfvo. De framhöllo då sjelfvelg! ör påfven den absoluta omöjligheten af attlg mbilda det moderna samhället efter den afsr onciliet gifna förebilden och den oundvik-fr iga eventualiteten att göra alla katoliker tilll sl tatens fiender. Tidningen sluter af dessalde remisser, att biskoparne fullkomligt förut-sc ägo de konflikter, som de måste framkalla jsi lerigenom, att de förnekade sitt samvete lm ch sin tro, och att det var med fullt med-vV vetande af hvad de gjorde, som de i Romiri örpligtade sig att tvinga alla makter att 1edlägga sina rättigheter i påfvens händer. n Vv Den andra artikeln i Provincial-Correspon-b 0 lenz utvecklar konseqvenserna af dessa previsser, det vill säga statens åliggande att örsvara den borgerliga ordningen och samhället mot dessa uppviglingsförsök. Detta beslut har för öfrigt existerat hos preussiska regeringen alltsedan konciliet var församladt. Om konstitutionen garanterar sam vetsfriheten, berättigar hon icke derföre biskoparne att godtyckligt bestämma gränsen för det område, inom hvilket de skola utöfva sin verksamhet. Dessa gränser, som beröra nationens materiella och moraliska intressen, kunna endast fixeras på ett lagligt sätt, således genom den lagstiftande maktens mellankomst. Det biskopliga manifestet visar, att det är nödvändigt att gripa sig an dermed och att låta alla anspråk på supremati böja sig under nivån af en suverän och skyddande lagstiftning. Den allmänna meningen är otålig att få reda på de lagförslag, den ministeriella tidningen åsyftar; men de officiösa organerna försäkra, att dessa förslag ännu icke äro färdiga, och att de i alla händelser icke kunna framläggas förrän i en temligen sen tidpunkt af nu instundande session. Den berömde ryske historieskrifvaren, professor Pogodin har i Moskwatidningar uttalat sig på följande sätt om panslavismen: nm a AA kh LI RR Ft OUR FA AR Ålla ryska tidningar ha upptagit ett tele-. gram från Pesth af den 7 Oktober, enligt hvilket grefve Andrassy under ett sammanträde med österrikiska delegationens finansutskott förklarat, att panslavismen ingenstädes fann något understöd inom de politiska kretsarne i Ryssland. Den ryska preisen kan i detta hänseende lugna grefve Andrassy och tryggt försäkra, att dessa tendenser icke möta större sympati hos de öfriga klasserna inom samhället och att det panslavistiska parti, hvars skugga de tyska och magyariska tidningarna finna så mycket nöje i att frammana, alls icke existerar. Man kan med den fullkomligaste säkerhet påstå, att det i Ryssland icke finnes någon, som tillägger panslavismen den hotande betydelse, grefve Andrassy tillskrifver densamma. Emellertid är det lika fullt säkert, att alla tänkande menniskor bland denna ofantliga befolkning på åttio millioner, som utgör ryska nationen, utan afseende på partiståndpunkt, eller rättare sagdt utan afseende på deras åsigter i öfrigt — ty hos oss finnas icke några partier i egentlig mening — att alla tänkande menniskor bland oss, säger jag, lifligt önska att se slaverne i besittning af de offentliga friheter, som hvarje medborgare i det nittonde århundradet med rätta kan fordra, åtminstone af de friheter, som de herrskande racerna, med hvilkas historia deras öden äro förbundna, åtnjuta såväl Österrike-Ungern som i Turkiet, Preussen och Sachsen. Jag vill gå ännu längre och säga, att uppfyllandet af dessa berättigade önskningar och lerkännandet af de rättigheter, ett så stort antal slaver fordrar, i södra Europa skall Tleda till lösningen af flere af de svära proI blem, som gifva de olika staternas ministrar Iså mycket att göra och förorsaka dem sä I många bekymmer. Den fredliga lösningen -Jaf dessa förvecklingar skall sätta i fråga varande statsmän i stånd att hvila icke på I sina lagrar, ty här gifvas inga lagrar att I skörda, men vid det tillfredsställande med vetandet att ha uppfyllt en pligt. Europa har dessutom utgjuatit nog mycket dyrbart I blod för lagerns torra blad. Men hvar skall man söka de panslavistiska tendenserna, om de icke finnas i Ryssland? Finnas dei Böhmen, Serbien, Kroatien eller Dalmatien? Längta dessa folk efter en politisk förening med Ryssland? Nej, på intet sätt. De olika regeringarna i Europa veta mycket väl, att det förhåller sig så, likasom de också veta, ,Jatt dessa panslavistiska tendenser icke exiI stera i Ryssland, lika så litet ide högre och . de lägre regionerna som inom medelklassen. -I Dessa tendenser existera endast i diploma, ternas portföljer, ur hvilka man då och då drager fram dem för att skrämma Europa, såsom man gjorde i Frankrike, under det Österrike begagnar dem såsom en förevändning för att undertrycka slaverne, och i Turkiet och Grekland tjena de som medel till att ständigt upphetsa stämningen mot Ryssland, Det är tydligt, att grefve Åndrassys förklaring endast går ut på att afkyla de andra slavernes sympatier för vårt fädernesland; men detta försök skall slå fel, emedan de slaviska folken väl förstå, -latt om ryska regeringen intresserar sig för apdra nationers välfärd i Europa, hvilket hon flere gånger Haft tillfälle att visa, måste hon känna sig så mycket mera uppfordrad att intressera sig för de slaviska folkens väl, med hvilka det ryska folket är förenadt genom blodsts, språkets och religionens -I Band. Qm de bildade klasserna icke låta vilseleda sig på detta område, skall massan ,Jaf folket, som endast föga beröres af de diplomatiska finesserna, ännu mindrelåta ue te hal lingat tv has: Ia in1 -ivlå Sig Vaxvir sjupvy vy vs UEM talar TT TT gg EO ET gm I a