Aftonbladet – 19 oktober 1872, sida 2

amband dermed. Under det de bonapartitiska bladen lemna de mest detaljerade och irglagda skildringar af händelsen, hvilken e framställa som ett upprörande bevis på hiers despotiska tendenser, gilla deremot e republikanska tidningarna obetingadt re eringens åtgärd, hvilken de anse nödvänig i anseende till de intriger, hvilka bona artisterne allt sedan kejsardömets fall låit komma sig till last. Icke blott Evenevent och XIX Sigcle, hvilka eljest icke kunna eskyllas att vara allt för fiendtliga mot onapartisterne, utan äfven Figaro gilla reeringens kraftmesyr. Prins Napoleon och et bonapartistiska partiets koryfeer inom ationalförsamlingen tyckas deremot vara ast besilutne att icke låta Thiers och hans ninistrar allt för lätt komma undan. Times pecielle korrespondent i Paris berättar skunda, att prins Napoleon ämnar anställa ättegång mot inrikesministern Lefranc, af vilken ordern om hans utdrifvande var unjertecknad. Samme korrespondent berättar fyen, att förliden måndag några af Paris nest framstående advokater blifvit af cheerne för det bonapartistiska partiet konsulerade angående de mått och steg, som borde vidtagas med anledning af utvisningen, och wi resultatet af denna konsultation skulle lelgifvas prinsen. Korrespondenten återvifver emellertid också ett rykte, enligt vilket bonapartisterne skulle helt lugnt afvakta slutet af nationalförsamlingens ferier, ör att vid sessionernas början interpellera regeringen om utvisningen. En korrespondent från Paris till den enselska tidningen Eastern Post bekräftar ett af oss förut återgifvet rykte, att det till en del var polisagenternes skuld, att Thiers blef så oroad öfver prins Napoleons och prinsessan Clothildes ankomst till Frankrike. De nämnde agenterne hade nemligen redan i Belfort tagit plats i en kup6, omedelbart bakom prinsens och höllo skarp utkik på honom ända till Macon, der de ansågo sig säkra på, attshan skulle stanna på det till Paris gående tåget öch derför öfverlemnade sig åt on trygg sömn, ur hvilken de dock uppvaknade med förskräckelse på Paris bangård, der de upptäckte, att prinsen var borta. De skyndade nu till polisprefekten och erkände för honom allt. Denne tyckes ba uppfattat prinsens spårlösa försvinnande såsom ett mycket misstänkt tecken; åtminstone anmälda han genast förhållandet för Thiers, som ännu eamma dag lät fördubbla vaktposterna och konsignera en del trupper i kasernerna, såsom om en bonapartisk resning vore nära förestående. Om aftonen blef Ronuhers villa omringad af soldater, men icke heller här fann polisen den försvunne prinsen. Först nästa dag kunde polispre fekten bringa det. glädjande budskapet, att man hade upptäckt honom i Millemont. Emellertid ha de agenter, hvilka i en så oläglig stund insomnade under utöfvandet af sina funktioner blifvit afskedade. Inom de radikala kretsarne i Paris råder mycken förbittring öfver en artikel i den ministeriella tidningen Bien public, i hvilken det heter: Den verkan, presidentens förklaringar i det permanenta utskottet sjort, är långt större än man kunde vänta. Vi erfara från säker källa, att högra centern (orleanisterne) på senaste tiden med mycken enhällighet slutit sig till regerinsen. Då nationalförsamlingen åter sammanträder, skola alla vänner af frihet och ordning konstitusra sig som det verkliga regeringspartiet, hvars organisation hittills biifvit fördröjd genom ogrundadt misstroende och oberättigade förhoppningar af flere slag. Häruti ser man ett förebud till, att högra och venstra centern skola sammanslata sig ill ett ministerielt parti, hvilket genom sin numeriska styrka obetingadt skall beherrska ula voteriogar i nationalförsamlingen. Anmärkningsvärdt är, att en sådan sammansmältning af alla moderata partier samt ett snart proklamerande af den konservativa republiken (med en första kammare, en reriderad vallag o. s. v.) föreslogs af Liberte ch flere andra tidningar omedelbart efter ambettas tal i Grenoble. För öfrigt vill nan veta, att Thiers har för alsigt att relan före församlingens sammanträden låta asimir Perier inträda i kabinettet såsom nrikesminister, hvaremot Victor TLefranc kulle öfvertaga ministeriet för allmänna arseten. Angående processen mot Bazaine krifves i Courrier de France: Man försäkrar, att om icke något oförItsedt inträffar, general Cer6 de Rividres, vt hvilken den förberedande undersökninsen i processen mot Bazaine blifvit anförrodd, akall i de första dagarne af nästintundande November. månad kunna öfveremna resultatet af sitt arbete åt krigsmiistern. Det särdeles omfångsrika protoollet innehåller en resumdå af handlingarna, ritnesberättelserna i deras helhet och den ostruktionsprocessen utförande generalens sonklusioner. Efter att hafva undersökt rotokollet, skall krigsministern inhemta förållningsorder af republikens president och ublicera en förteckning på krigsrådets medemmar och ett dekret angående öppnandet f de offentliga debatterna, hvilka med det örsta skola ega rum. Man försäkrar, att örst sedan några dagar försigtighetsmåtten mkring marskalk Bazaines person blilvit kärpta. Ötfverste Gaillard, chef för krigsättsbyråerna, fortfar att ligga i ett rum redvid fångens, men omgifver sig med åtkilliga, hittills icke använda försigtighetsvått. Flerdubbla ronder anbefallas hvarje fton och verkställas på fiere olika timmar ft natten. Tillåtelse att besöka marskalen gifves mer och mer sparsamt. Enligt ;estämda order har en detaljerad planritling af huset vid Avenue de Picardie blifrit Siord af en officer vid krisaministerna