Aftonbladet – 17 oktober 1872, sida 2

ler pinsamma förhållanden, är det blott helt naturligt, att du inte gerna vill återse henne; men tvärtom med ett visst obehag hör henne nämnas. Frank såg på henne med ett uttryck af bestörtning. Det dröjde en stund innan han tycktes finna ord och sade då med en viss tvekan: Ja, det är som du säger; jag har sett henne förut och under plågsamma förhållanden, men jag hade ingen aning omsatt dessa förhållanden voro dig bekanta. Hvem har berättat dem för dig? Hvem? Hon sjelf, naturligtvis! salen sjeli! upprepade han, synbart upprörd. Ja, Frank, af henne sjelf har jag hört det, men hvarför blir du missnöjd deröfver? Utan den ringaste afsigt att skada, berättade hon för mig huru du ombord på fartyget råkade i sällskap med de der äfventyrarne, guldgräfvarne menar jag. Hon sade mig huru de småningom lockade dig, snärjde dig med sina beskrifningar och huru du slutligen beslöt dig för att följa dem då skeppet kom i hamn. Allt detta sade hon mig redan innan du sjelf kom och berättade det för oss, men hon menade inte något ondt — jag är säker på att hon ej menade ohdt. Aha, jaså! — nej, det tror jag också, svarade Frank och drog ött djupt andetag. Nej, hon menade visst inte ondt! Jag tror att hon är en god menniska, den här mrs Bradstock, men jag skulle ändock gerna se att jag nu slapp träffa henne. Då jag blir litet starkare, vill jag gå ned och förnya min bekantskap med din skyddsling. Hon är verkligen både en hygglig, vacker och en god qvinna, det tror jag så visst, sade Ellen, men jag ville i alla fall, att jag ej hade uttalat hennes namn, nu,