aktighet i detta uppror. Man hade först trott, att alphonsisterne hade sin hand med i denna sak; men äfven de deputerade, som drömma om en restauration af drottning Isabellas dynasti, ha protesterat mot denna beskyllning, och republikanerne ha gjort detsamma. Gazette de Madrid beräknar insurgenternes antal till ett tusen och tillägger, att de bemäktigat sig ångfartyget Cadix, ett bogserfartyg och några båtar och att befolkningen dervid förhöll sig neutral. Af Gazettes artikel framgår, att insurgenterne för ögonblicket äro blokerade i arsenalen och hällas i schack genom fästet S:t Philippe och garnisonen, som ockuperar alla strategiska punkter. Det tyckes att man, för att kunna anfalla dem med en öfverlägsen styrka, som icke medgifver något allvarsamt motstånd, afvaktar ankomsten af de från Gijon, Santander och Bilbao afsända garnisonstrupperna. En pansarfre gatt har afgått från Carthagena och tagit vägen till Ferrol för att från sjösidan understödja armens anfall. Man kan sålunda snart vänta en afgörande aktion. För öfrigt skola, enligt nämnda tidning, insurgenterne redan ha förlorat modet och nägra till och med ha underkastat sig. Anmärkas bör emellertid, att allt detta är officiella underrättelser meddelade genom en regeringens organ. Det i gårdagsnumret af denna tidning meddelade telegrammet om att ett uppror äfven skulle ha utbratit i Santander, berodde på ett missförstånd. Enligt till svenska telegrambyrån ankommen underrättelse rörde i fråga varande medde: lande om upproret i Ferrol, men var telegraferadt från Santander. Det tillägges, att regeringens trupper ha omringat arsenalen. Insurgenterne äro alldeles modlösa och afhållas endast af sinaYchefer från att kapitulera.