Aftonbladet – 17 oktober 1872, sida 2

ursäkta henne och säga till familjen Bonaparte: Försvinnen och gören eder glömda, på det man icke må efterspana eder. I Ordre meddelar angående prinsens afresa från Millemont, att ena poliskommissarie, åtföljd af polisprefektens kabinettschef och två gensdarmer, kl. half 11 f. m. infunnit sig på nyssnämnda slott och åt prinsen meddelat den ministeriella befallning, som förvisade honom ur Frankrike. Då prinsen vägrade att efterkomma denna enligt hans mening olagliga befallning, framtog kommissarien en arresteringsorder, i anledning hvaraf prinsen begärde att blifva förd inför en civil eller militär domare, hvilket dock vägrades honom. Presidenten Thiers hade till prinsens förfogande stält en salongvagn; prinsen med gemål och svit afreste från stationen Garansieres la Queue till Dijon samt anlände den 13 dennes på morgonen till Geneve. Omedelbart före sin afresa från Millemont har prins Napoleon tillstält national församlingens president Grevy en protest mot regeringens åtgärd mot honom. TI denna protest klagar prinsen öfver det mot honom utöfvade våldet och vänder sig till Grevy såsom president i nationalförsamlingen och det permanenta utskottet, i den öfvertygelsen, att oaktadt politiska menings-: skiljaktigheter han (prinsen) icke skall förgäfves inför en fransk kammare åkalla rättskänslan. Derefter talar prinsen om, att han i fjol begärt ett pass för att begifva sig till Frankrike, att detta pass blifvit utfärdadt den 15 Oktober 1871 för ett års tid. Vald till medlem af generalrådet på Corsica, hade han i följd af sitt vals stadfästande trott, att regeringen ej skulle bestrida honom hans medborgerliga och politiska rättigheter. Under några månader hade han flere gånger genomrest Frankrike, varit i städerna Lyon, Calais, Chambery, Dijon, Grenoble och Marseille och allestädes låtit visera sitt pass. Detta pass hade blifvit påtecknadt af Frankrikes representanter i Turin, Briissel och London. Ingenstädes hade han stött på några svårigheter under sina resor i Frankrike, hvilka aldrig åsyftat att framkalla någon oro eller oordning. Förlitande sig på sin af regeringen erkända rätt, hade prinsen den 8 Oktober afrest från Neuchåtel tillsammans med sin gemål och vid ankomsten till Pontarlier i Frankrike framvisat sitt pass, som också viserats af myndigheterna vid gränsen. Han hade i privatintressen begifvit sig till en af sina vänner, det var fråga om valet af undervisningsanstalt för prinsens söner, hvilka hanville låta uppfostra i deras fädernesland. För att ej utsätta sin gemål för möjliga obehag i Paris hade prinsen i stället föredragit att vistas på landet och omedelbart begifvit sig till departementet Seine-et-Oise. Här hade han i laga tillbragt tre dagar, då han den 11 dennes genom polisprefekten mottog ministerns arresteringsorder. Dagen derefter på morgonen hade en poliskommissarie, biträdd af gendarmer, arresterat honom och tvungit honom och hans gemål att på jernvägen begifva sig till gränsen. Prinsen har ansett som sin pligt att under en stunds ledighet, som lemnats honom af republikens presidents agenter, uppsätta en protest och sända densamma till hr Gråvy. Sålunda Ihar en fransk medborgare, yttrar prinsen vidare, blifvit med våld häktad, en medlem af ett generalråd hindrad att vistas i Frankrike. Han betraktar sig dessutom som 1lockad i en snara, alldenstund regeringen ju lemnat honom ett pass och ju alltid varit junderrättad om hans vistelseort. Prinsen säger sig adrig hafva genom sitt uppföTrande i politiskt bänseende gifvit regerinIgen den minsta förevändniog till någon beIskyllning eller till att framställa någon anI klagelse mot honom. I sjelfva verket är namnet Napoleon, som jag har äran att bära — yttrar prinsen — mitt enda brott i regeringens ögon. I presidenten Thiers och tlalla hans ministrars tal finnas tillräckliga largument till försvar för den individuella friheten; nu förneka de rättvisans principer och sluta sig till den radikala politiken, som I blifvit i Bordeaux tillämpad af en delegerad Ifrån Tours och med så mycken cynism nylligen framstäld i ett tal. Det tillhör natioInalförsamlingen att afgöra, om hon vill I hafva del i ansvaret härför. Huru vapenTlös jag än är slutar prisen sin protest — vädjar jag, i det jag viker för styrkan, Inu såsom alltid, till vår ende suverän, till i alla, till den allmänna rösträtten och nai tionalviljan. j ms Rv DR Re Enligt Opinion Nationale har ryske inrikesministern Timatschef af sin regering erhållit befallning att lemna Paris och afrest den 14 dennes. Nämnda regering skall sålunda ha velat desavouera denne mininisters Times korrespondents meddelande af yttranIden till Thiers angående Rysslands missnöje med de radikalt-republikanska demonstrationerna i Frankrike. Ryska regeringen har Jenligt nämnda tidning försäkrat, att kejsar Iren aldrig bemyndigat sin minister att afgifva någon förklaring, som ens på aflägsnaste sätt liknar hvad den engelska tidningen lagt honom i munnen. Enligt Republique Francoise är Timatscheff mycket missnöjd öfver att yttranden, hvilka han fält i ett enskildt samtal, blifvit offentliggjorda. Ett militäruppror, som dock icke tyckes -lvara af någon vidare betydelse, har utbru titt i Ferrol, Spaniens vigtigaste sjöhamn ; lvid Medelhafvet. En f. d. fregattkapten sä.ges stå i spetsen för detta uppror, men då staden och garnisonen förhålla sig lugnt, ;Itror man att det snart skall vara undervItryckt. Enligt underrättelser från Madrid 1 läro insurgenterne omringade från alla sildar ah fävatärkningar ha fadan hlifvit af