Aftonbladet – 15 oktober 1872, sida 3

Den förflutna veckan egde sin betydelse genom den kungliga likbegängelsen, men det är ett sorgligt ämne, som redan varit tillräckligt afhandladt och som vii vår mer åt lifvets glada sida 1utande veckorevy icke önska ännu en gång upptaga. Den kungliga kuren torde deremot vara något som bättre lämpar sig för en mindre sorgbunden lifsuppfattning och som onekligen tillhör det förflutna, icke så mycket kanske den förflutna veckan, som ej mer ett länge sedan förflutet tidehvarf. Det fanns visserligen tider, vi medgifva det otvunget, då hofceremonierna voro ännu underligare än nu, men det var då menniskoslägtet befann sig något närmare den period, som kallas den antediluvianska, och ännu i våra dagar går det tillräckligt lustigt till äfven vid mycket sorgliga tillfällen, hvilket naturligtvis är ren vinst för den som vill se sakerna hellre i ljust än i svart, men kanske skulle sätta en verklig framtidsman i förvåning. Landets regent är död. Hvar enda enat landets invånare, kan man säga, sörjer honom uppriktigt. Det skulle väl vara nog dermed, kunde man tycka, i fall man icke visste hvad hofceremonielet fordrar. Har man kännedom om detta ceremoniel, så vet man också att det icke är nog med att känna sorg i sitt hjerta samt att äfven högljudt beklaga den förlust man lidit, Man måste kläda sig i gala och gå upp i slottet för att riktigt visa huru mycket man är bedröfvad samt huru mycket man deltager i den sorg, som erfares af den aflidnes efterlefvande höga anförvandter. Dettakallas condol6ance-uppvaktning, men utgör egentligen blott en repetition af hvad sedan komma skall. Vid en sådan uppvaktning är det nemligen icke de höga anförvandterne sjelfva, som taga emot kondolansen, utan göra de det endast genom ombud. Rikets högste embetsmän defilera framför ombudet, bocka sig för ombudet, en af hofpersonalen, och begifva sig åter från slottet. I denna repetition deltaga för öfrigt icke blott de högsta embetsmännen, utan så