Aftonbladet – 15 oktober 1872, sida 3

-jlångt ned i graderna, som det möjligtvis gifves uniformer. : I Sedan denna repetition gått lyckligt för sig, kommer en dag sjelfva representationen. Då tyckas de höga anförvandterna hafva tillräcklig garanti för att allt skall gå ordentlligt till och då utfärdas en kungörelse, hvarTuti tillkännagifves att de mottaga underdåIniga sorgebetygelser. Den nye regenten, hvilken är en lika fördomsfri man som hans företrädare, önskar naturligtvis icke att det der underdåniga skall bibehållas, men det Igår naturligtvis ej heller an att bryta med Igammalt bruk, hvilket kunde hafva högst menliga följder för samhället, säger t. ex. I det embete, som utfärdar kungörelsen, och Iså får det stå der; oaktadt det framkallar regentens ovilja och åstadkommer dels löje, dels förargelse hos en hop förståndigt folk. Den i fråga varande kungörelsen har för öfrigt ett rätt ansvarsfullt uppdrag, ty deruti anbefalles hvilka som skola infinna sig, och föreskrifves mycket noga huru det skall gå till under representationen. Man måicke föreställa sig att hvem som helst kan få gå upp till de kungliga och beklaga den förlust de lidit, Hvart skulle sådant taga vägen? Nej, man måste tillhöra någon af härvarande stater och corpser, vara tjenstgörande i någon af rikets kollegier, eller höra till fruntimret, d. v. s. fruntimret, som finnes på hofvet, eller ock vara medlem af corps diplomatique. Hör man ej till någon af dessa kategorier, må man ej understå sig att komma och beklaga sorgen. Kungörelsen bestämmer vidare hvar man skall infinna sig för att framföra sin underdåniga sorgebetygelse. Är ni t. ex. anstäld i Svea hofrätt, så låter ni allt bli att gå in i röda salongen eller i öfra delen af galleriet, utan då infinner ni er i gobelinssalongen, hvaremot ni, i fall ni vunnit befordran till högsta domstolen, har rätt att gå ända upp i öfra delen af galleriet, der ni träffar både justitiekansleren och justitieombudsmannen, hofstaten, staberna o. 8. V. af samma höga betydelse. Det är en beundransvärd mise en scene, som gör heder åt den regissör, hvilken i någon aflägsen forntid hittade på alltsammans och hvars föreskrifter ännu noggrant iakttagas. När ridån går upp, synas alla de kungliga personerna omgifna af rikets förnämligaste män och fruar, statministrar, öfverhofmästarinnor, statsråd, serafimerriddare m. fi. Det är stort, och scenen är i K. M:ts f. d. stora sängkammare. Processionen. tager sin början, hvarvid den noggrannaste rangordning iakttages. Scene-instruktören har med mycken smak och teatervana anordnat, att chefen eller ordföran den för hvarje kår blifver stående på sidan om den kongl. familjen, till dess kåren afträder; vidare att saf hvarje person göres endast en bugning, hvilket vi finna högst ändamålsenligt, ty huru långt skulle icke representationen draga ut på tiden, om hvar och en gjorde två bugningar, för att icke tala om det trassel som kunde uppstå inom embetsverken, i fall kamrer ÅA. eller kunglig sekreter B: började kanske vilja göra sig bemärkta med en hel mängd bockar. Nej, en bugning, det är ordentligt och det tager sig också rätt bra ut. Dessutom föreskrifver mise en scene att då en kår börjat dess marsch, följer strax en annan samt tager vägen genom audiensrummet, stic-salen och yttre salen, der den åtskiljes. Alltså inga folkskockningar, utan ordentlig kåsmarsch och slutligen allmän skingring. Men det är icke slut än, må manj tro. Sedan herrarne småningom aftroppat, inträda damerna, hvarvid iakttages att deras excellensers fruar och öfverhofmästarinnorna fram. träda före det öfriga fruntimret. Dessal fruar göra således en ronde omkring denl kungliga familjen, ty sedan de passerat framför de kungliga, ätertaga damerna samma platser, som de innehade nyss förut bakom : de höga personerna. Hvilken teatervana! utropa vi ännu en gång. Det är som hade hr Ludvig Josephson blifvit engågerad som hofregissör. Och vidare: De fruntimmer, som uppvakta deras majestäter drottningen och enkedrottningen samt deras kungl, högheter kronprinsessan af Danmark och hertiginnan af Dalarne, framträda i sin ordning när det öfriga fruntimret kommer och Atertaga genast derefter sina platser. Det der;uttrycket öfriga fruntimret kunde sätta myror i hufvudet på dem som ej äro vana vid hofvets representationer, men hvar och eni hofceremonielens mysterier invigd vet att dermed menas helt enkelt hofdamerna. Det går naturligtvis icke an att i en officiel skrift benämna dessa med en pluralisform, ty sådant brukades icke för några hundra år sedan, då mise en scene gjordes upp, utan få de för alltid förblifva i siogularis, hvil ket uti detta fall dock kanske är en singularis excellentie. Slutligen blifva de utländska sändebuden och corps diplomatique af öfver-ceremonimästaren beledsagade till. företräde. De kunna icke gå utan öfver-ceremonimästarens sällskap, ty det vore mindre diplomatiskt. Att kostymen äfven föreskrifves af regissören är tydligt, liksom tiden då de uppträdande skola infinna sig på skådeplatsen. Representationen har nu lyckligt gått för sig, fyra veckor efter dödsfallet och fem dagar efter begrafningen. Vi finna denna representation så märkvärdig, att vi omöjligt kupna komma oss för med att tala om någonting annat denna gång, men vi äro öfvertygade om att mången finner vår åsigt om saken ännu märkvärdigare, ty gamla traditioner få naturligtvis aldrig rubbas.