Aftonbladet – 15 oktober 1872, sida 2

unna bringa dessa båda egenskaper i sam-ka; lang, icke får göra sig till målsman förlne) ågot parti. Man har valt mairerne bland föl le mest inoderata medlemmarne i municipal-tog åden, och att afskeda detn skulle vara atttaj Itsättg sig för ätt erhålla sämre. be; Hr Mornay gjorde en häntydning på denlply tgärd, som vidtagits mot mairen i Cham-lak 6ry, och begagnade tillfället till att erinralde itskottet om ett ställe i en artikel uti RÅlILc oublique Francaise, der i anledning af dennalgså itgärd yttrades: Vårt enda svar måste vara tid öraktets, Inrikesministern Victor Lefrancfö; varade: Denna tidnings förolämpningar !up itgöra ytterligare ett bevis på det storal qi) valg, som skiljer detta parti och regerin-!ra sen — en skilsmessa som nyligen proklamepj åts i Grenoble. Till svar på de andra rågorna yttrade Thiers, att regeringen för tärvarande var sysselsatt med utredandetlan st frågan om enrollerandet af frivillige påljoc stt är. På hr Lucets interpellation svarade vyvs han, att han redan undertecknat ett dekret, lra som afsåg att underlätta elsass-lothringske st emigranters bosättning i Algeriet, och till-Im lade: Jag vill göra allt hvad jag kan förlaf våra olycklige landsmän. Hr Mussy yttradest i sammanhang med andra anmärkningar, att ler stränghet mot pressen icke vore önskvärd, ettal yttrande som mottogs med bifall af utskottet. re Thiers förklarade, att han genom de beslutgi nationalförsamlingen fattat angående kejsar-1 dömet ansåg sig ega rättighet att vidtagajal åtgärder mot prinsarne af den kejserliga fa-17 miljen. Denna rättighet ville han utöfvalm med moderation och hade redan tillåtit prin-1d sessan Mathildes vistelse i 9:t Gratien och a prins Napoleons resa genom Frankrike, då ll, han begaf sig till Corsica; men då dennelri prins icke hade begärt tillåtelse att stannald i Frankrike, hade Thiers utfärdat order, attr han skulle lemna franska området. Dennalb order hade blifvit diskuterad i konseljen och lt skulle bringas till verkställighet. Hr Kergor-d lay yttrade att han, ehuru icke bonapartist,s betviflade nyttan af i fråga varande åtgärd, lv mot hvilken äfven några andra medlemmar af utskottet gjorde invändningar. Thiers svarade att han icke ämnade rådfråga utskottet, såsom han gjort förlidet år. Han gjorde blott meddelanden till detsamma och ? ansåg sig endast förbunden attredogöra för sina handlingar inför församlingen och landet. Derefter hänsköt utskottet invånarnes i Nantes petition till nationalförsamlingen, och sammanträdet slutades. Om den förberedande undersökningen i målet mot Bazaine berättar Patrie: Mani försäkrar, att svarandens advokater ha an-1 skaffat från Tyskland alla officiella rapporter angående Metz-kampanjen för att påly kontradiktoriskt sätt kunna konstatera dejl särskilda tyska armå6ernas ställning till slu-) tet af Oktober 1870, då kapitulationen egdels rum. Såsom det säges, föreligga tvenne an-l; klagelser mot marskalken. Han anklagas för att ha uppgifvit en fast plats utan attli ha gjort allt hvad han bort göra för attls försvara densamma och att ha kapitulerats på öppna fältet utan att strida såsom det tillhör en befälhafvare och utan att ha dragit fördel af de framgångar, han förut till-, kämpat sig. Angåsnde de i September med 1 hr v. Bismarck inledda och fortsatta under-, handlingarna är undersökningen ännu ickel, afslutad. i 1 De på konferensen i Fulda samlade katolske biskoparne ha tillstält preussiskal! regeringen ett vidlyftigt memorandum, som; de tyske katolikernes förnämsta organ Ger-1; mania publicerat. Desse prelaters språk är! på intet sätt något uttryck af den förson-4 liga anda, som man sade vara rådande vid! deras öfverläggningar. Denna skrifvelsel: framställer i åtta kapitel episkopatets klagomål. I det första söka biskoparne bevisa, att konstitutionen garanterat katolska kyr-. kan en autonom och oberoende ställning; il, det andra konstatera de, att skapandet afl: kejsardömet icke i något hänseende rubbatl: kyrkans rättigheter, och att långt ifrån att hon visat sig aggressiv i förhållandet till. sakernas nya ordning, det tvärtom är honl. som först blifvit kränkt. I tredje kapitlet:! påstå biskoparne, att kyrkan sett sina rät-: tigheter kränkta i synnerhet genom det stöd; kyrkan gifver gammalkatolikernes sekt. Det fjerde är riktadt mot jesuitlagen och de beskyllningar man gjort denna orden. Femte kapitlet tager skolan i anspråk såsom ett annex till kyrkan och kritiserar skolinspek-l. tionslagen. I följande kapitel taga biskoparne de katolska föreningarna i försvar. Lagen mot missbruk af predikstolen angripes häftigt i sjunde kapitlet, såsom en emanation af den katolska kyrkans oförsonlige fiende, hvilken icke är någon annan än ve tenskapen, som sedan ett århundrade arbe tar på att tillintetgöra uppenbarelsen. Det sista kapitlet, som är stäldt direkte till regeringen, betonar de allvarsamma följder, som den nuvarande situationen måste medföra för hennes egen säkerhet så väl som för den allmänna ordningen och moralen. Denna skrift, som visar, att det ultramontana kleresiet ingenting lärt och ingenting glömt, skall säkerligen gifva rikliga materialier till polemik inom pressen. Hvad regeringen beträffar kommer hennes svar att formuleras i de lagförslag, som hon ämnar framlägga för representationen rörande just de frågor, som behandlas i det biskopliga memorandum. En ny attentathistoria från Spanien har nu uppdykt, hvilken tyckes vara lika lapokryfisk som den historia om ett attentat mot konungen af Italien, vii går omnämnde. jInga andra tidningar omnämna det än IbeIria, och det sätt hvarpå den framställer detsamma tyckes visa, att det blifvit satt i scen för att ställa det republikanska partiet i. en så förhatlig dager som möjligt. Tidningen berättar, att tvenne bakom statvarne nå ett tore i Madrid oeående karlar