Aftonbladet – 15 oktober 1872, sida 2

Att röka är hvad de mest göra der, —åtminstone har jag så sport, Här plägar under marknadstiden ibland taga in handelsresande, när inga rum finnas på Rosen eller Svanen, och de göra mest i sådana affärer. Nej, svarade Pentweazle, jag är inte alls handlande. Båtbyggare kanske? frågade värden och tittade envist på honom. Inte det heller; telegrafingeniör, om ni nödvändigt vill veta det, svarade den förre och pekade på en sträcka telegraftrådar, som gick utanför nedra kanten af gården. Uh! ni må väl aldrig ämna draga en sådan der inrättning här förbi huset? frågade värden ängslig. Jag kan inte undvara min sömn. Svåger min har en stolpe invid sitt bus och får ibland ligga vaken hela nät terna för ett evinnerligt surrande i trådarne. Haf ingen oro, sade mr. Pentweazle; här skall jag inte företaga något sådant arbete; jag ämnar mig längre bort. Känner ni till en by vid namn Gwynruthin? En station af detta namn finns, svarade värden, men ingen by. Stationen lades der för gamla mr Pencarrows beqvämlighet, — han som bodde vid Polwarth House, der strax bredvid. Men han är död nu, stacsars gamle herre, så att han hade just inte nycken nytta af hela saken. Hvad har ni ler att göra? Några af telegraftrådarna ha råkati olag ;ch jag är skickad för att sätta dem i ording. Långvarigt arbete? frågade värden. Kan ej så noga veta innan jag varit der; — en vecka, eller två gissar jag. Jag önskar er mycket nöje, sade vär len med ett flatskratt. Ni har att gä fem nil morgnar och qvällar, såvida ni inte vill.