Aftonbladet – 15 oktober 1872, sida 2

sofva på bara marken. Det finns inte en enda bostad der. Intet värdshus, en gång? frågade Pentweazle i hemlighet högst belåten med nyheten. Inte så mycket som en krog, sade värden. Ni har endast två val: det ena är, om ni har lust att gå fram till Polwarth House och bedja den nye egaren, — jag mins ej rätt namnet, men det börjar med ett W — om nattqvarter. Det kommer jag troligen ej att göra, inföll mr Pentweazle. Nåväl, ert andra val skall ni få höra, men först bör pi veta att banan har fåtten ny sträckning för ett balft år sedan och att nya räler blifvit utlagda. Till att börja med fanns bara en bana och jag vet att längs den sattes några kojor upp åt arbetarne; jag tror inte att de ännu äro borttagna och i närheten af Gwynruthin torde det väl finnas en. Kan jag inte bo vid sfationen? Ingalunda, sade värden, bokhållaren bor der inte han. Med första tåget far han dit ned; med det sista reser han derifrån och z nyckeln med sig. Kojan är ert enda Vv Hur skall jag få veta med säkerhet om det finnes någon koja eller ej? Inspektoren här vid linien, mr MPherson, kommer straxt hit, sade värden; han tittar alltid in på morgnarne innan han beger sig på väg, och af honom har ni att erhålla tillstånd att sofvai kojan, om en sådan finns. Han är från Norden, inspektorn, tillade värden, och en dugtig karl är han. De hade knappast slutat detta samtal, då mr M Pherson kom in, en reslig, bredaxlad, knotig skotte med blå ögon och yfvigt,rödt skägg. Han hade på hufvudet en sydvest,