Aftonbladet – 14 oktober 1872, sida 2

TN 2 eve Har Motsagt atsKUliga andra tra-pu hingars uppgifter om att utom ryske inrikesministern Timatscheff äfven andra ut-!s ländska makters representanter gjort Thiers äppmärksam på det elaka intryck Gambettas uppträdande och dermed i sammanhang stående demonstrationer gjort vid de europeiska hofven, synes emellertid Thiers genom sitt uppträdande mot Gambetta vid parmanenta utskottets sammanträde den 10 dennes, hvarom telegrafen redan underrättat oss och för hvilket man snart har att motse fullständigare redogörelser, ha velat öfvertyga utlandet om sin föresats att så långt han förmår motarbeta den radikala republiken. Det är naturligt, att Thiers samtal med de främmande diplomaterne undandra ger sig offentligheten; emellertid förtjena de meddelanden, Times korrespondent i Paris i en skrifvelse af den 7 dennes gifver angående denna sak, någon uppmärksamhet. Han yttrar bland annat: Det verkliga och sanna intresse, som anknyter sig till episoden mellan Timatscheff och republikens president, ligger i det ljus den sprider under kejsarmötet. Medan det fanns många ömtåliga punkter, som man vid konferensen måste söka att undvika, var det dock en, som alla fritt kunde behandla, och angående hvilken en fullständig enighet herrskade — den fara gom hotar från revolutionen och socialismens utbredände. Då kejsarne uppehöllo sig vid detta ämne, riktades uppmärksamheten naturligtvis på Frankrike, och huru svårt det än må vara att komma till enighet om en eiler annan europeisk fråga, så råder dock intet tvifvel om, att de lofvat hvarandra att med förenade krvafter motarbeta och undertrycka internationalism, kommunism, socialism och andra dylika riktningar, som kunna leda till en re-: volation — i hvilket europeiskt land detl: än må vara. De radikale i Frankrike haj. nu fätt en aning om, att de tre kejsarne icke vilja tillåta en republik i Gambettas anda i Frankrike, emedan denna kan blifva farlig för freden i Europa och för deras troner. Denna omständighet föranleder helt nya betraktelser rörande den franska republiken. De tre makterna tyckas i sjelfva verket ha konstituerat sig såsom beskyddare och förmyndare för den franska republiken, hvilka skola se till, att hon icke begår nägra excesser, samt varna henne genom i rättan. tid gifna förmaningar och en sakta påtryckning eller allvarsamma hotelser. Just af denna orsak var Timatscheffs samtal med Thiers en allt för vigtig händelse för att den skuile kunna förbigås med tystnad. AR et fär i nd tt AR Ernest Picard har, såsom man genom ett telegram redan har sig bekant, begärt sitt afsked såsom Frankrikes sändebud i Bruxelles. Orsaken till detta steg skall, efter hvad Indepedance Belge vill veta, vara densammå, som på sin tid föranledde hertigen af Broglies afgång såsom fransk ambassadör i London; Picard, hvilken, som bekant, är en af venstra centerns måst framstående talare, Jär nemligen önska återgå till sin parlamentariska verksamhet. Man kan förutse, att författningsfrågor snart skall komma på dagordningen inom nationalförsamlingen, och som man kanske erinrar sig var Picard en af do förste, som uttalade såsom sin öfvertygelse, att åtminstone några af dessa frågor borda oförtöfvadt afgöras. Om de frägor, som synas honom mest angelägna, skall han hafva bildat sig mycket bestämda åsigter, och det är derföre helt naturligt, att han önskar kämpa för sina idger. Härtill kommer, att venstra centern sannolikt skall få till sin uppgift att bära största delen af bördan vid de förestående debatterna om författningsfrågor och att partiet icke är rikt nog på talare för att kunna undvara en man, som med rätta kan vara stolt öfver sina parlamentariska lagrar. Picard har, som man torde erinra sig, spelat en framstående roll såsom medlem af oppositionen mot kejsardömet inom den lagstiftande församlingen, der han representerade ett af de parisiska valdistrikterna. Är 1868 stiftade han en tidning, VU E!ecteur, som genast blef förbjuden, men som just på grund af detta förbud såldes i 60,000 exemplar, Vid valen 1869 mottog han ett mandat för departementet Herault. Den 4 September 1870 inträdde han i nationalförsvarsregeringen såsom finansminister, en position, som han dock endast bibehöll till våren år 1871, då Pouyer-Quertier blef hans efterträare. Erkebiskopen af Orleans Dupanloup, har utfärdat ett cirkulär till seminariiföreståndarne i sitt stift, hvari han förbjuder dem att fästa något afseende vid undervisniogsministerns senaste cirkulär angående åtskilliga reformer i undervisningsväsendet, alldenstund genomförandet af Jules Simons planer skulle föranleda en total omhvälfning i den hittills sedvanliga uppfostran i Frankrike. Simon har beslutit att icke vidtaga något officielt steg med anledning af den orleanske prelatens djerfvå åtgärd, utan att öfverlemna den åt allmänhehetens dom. . Prins Napoleon har af regeringen i Versailles fått befallning attlerana Frankrike, hvaremot han på det bestämdaste pro;testerat. Äfven hans gemål, prinsessan , Clothilde, Victor Emannels dotter, synes ;vara inbegripen i denna befallning af franska regeringen, ty prinsessan har, med hänvida mera! sade mr Pentweazle i det han hoppade af ilska på stolen och tittade upp 3 Äraorama anstioeta gam an ratad enatf: ni